Hänt sedan sist…

Ja, oj vad dålig jag har varit på att uppdatera. Igen. Det känns som att det är det enda jag skriver i mina inlägg nu för tiden. 🙂 Till stor del beror det just nu på att jag haft en otroligt kämpig period, främst häst-mässigt men också generellt. Ridningen har varit skittuff för mig, då min kropp blivit väldigt påverkad och jag har fått akut-ont i ryggen efter varje pass. Naturligtvis är detta något som också har drabbat mitt jobb och min fritid, eftersom att jag knappt kunnat sitta (på jobbet eller i soffan/på stol) i längre perioder än 30 minuter.

En normal människa hade kanske slutat rida, men det kändes inte som ett alternativ… 😉

Istället har jag gett mig fasen på att försöka lösa problemet, vilket på egen hand gått sådär. Vissa dagar har det känts bättre, men över lag har det tyvärr eskalerat och blivit värre och värre. Tills i måndags – då red jag för Ingrid Marklund,  B-tränare och domare. Hon gav mig så galet bra hjälp, fokuserade hela tiden på min sits och för första gången på hur länge som helst kunde jag hoppa av Sockan utan att ha ont i ryggen. Det låter kanske inte så märkligt, men för mig kändes det som att jag vunnit högsta vinsten på lotto…

Ingrid hjälpte mig jättemycket med tre, fyra olika saker jag måste tänka på för att sitta helt rak och få en bra position i sadeln. När hon tyckte jag satt helt rak kändes det som att jag lutade mig jättemycket åt ena hållet… Då förstår ni hur snett jag måste ha suttit innan?!

I övrigt var Sockan kanonduktig och fick speciellt beröm för sin fina galopp och arbetsvilliga attityd. Alltid kul när hästen får beröm, fast man vet ju alltid själv att ens egna häst är den finaste i hela världen. 😉

I övrigt: Vi har spontanköpt ett hus (IGEN), Rubinett är tjock och go, och har beräknad fölning om ca 2 veckor, och så har vi tävlat lite. 😀 Mer om allt detta i senare inlägg!

Samarbeten sökes – hund och katt

Sökes: bloggare/influencers som vill delta som produkttestare/varumärkesambassadörer. Produkterna är främst riktade mot hund och katt, men det finns någon enstaka som fungerar bra på häst.

Vem är du? Du är en bloggare eller influencer som har ett stort intresse för djur. Du är aktiv på dina sociala medier, och du har en följarskara som interagerar med dig. Du ska formulera dig väl och ha en sund värdegrund. Du ska ha ett sunt tänk när det gäller träning, oavsett djurslag. Du ska jobba med positiva metoder.

Vilken typ av följarskara har du? Du har en följarskara som är intresserad av och har egna husdjur. Hund, katt och häst är fokusområden.

Vad innebär uppdraget? Du kommer testa våra produkter, betygsätta dem samt skriva en liten text vad du tycker om dem. Du kommer även få använda och visa upp produkterna, gärna i dina sociala medier. Du kommer ingå i en liten, utvald grupp av testare/ambassadörer som visas upp på våra varumärkens hemsidor, där kommer vi även länka tillbaka till din blogg/sociala medier. Dina recensioner kommer publiceras på våra hemsidor och då kommer vi även länka tillbaka till dig. Vi söker enbart efter aktiva samarbetspartners, vilket innebär att du kommer ha kontakt med oss i alla fall ett par gånger i månaden.

Vilken ersättning utgår? Alla ambassadörer får behålla alla produkter, och kommer även bli promotade via våra hemsidor och sociala medier. Ersättning kan även utgå, det diskuteras från fall till fall beroende på dina förutsättningar. Observera att vi enbart kommer ingå samarbete med seriösa influencers – du ska alltså redovisa dina intäkter på ett korrekt vis. Vi förutsätter även att de influencers vi väljer att jobba med följer de gällande marknadsföringslagar som finns. Vi kan självklart hjälpa er med denna punkt om ni är osäkra!

Om ni är intresserade, kommentera här så kontaktar jag er via mail med mer information.

 

Recap på veckan

Hallå gänget,

Hoppas att allt är bra med er och att ni har haft en bra alla hjärtans dag. Jag har haft en kaotisk vecka, men det känns äntligen som att saker och ting börjar ordna upp sig lite.

Whin fick vara fotomodell när vi skulle plåta en valentines-bild på jobbet. :)

Whin fick vara fotomodell när vi skulle plåta en valentines-bild på jobbet. 🙂

In other news, Jonathan flyttar upp om en och en halv vecka. <3 Äntligen. Det har varit skitjobbigt att vara ifrån varandra, det är ju nästan två månader nu… Även om vi har setts de flesta veckor så blir det ju skitjobbigt att pendla fram och tillbaka samtidigt som man ska fixa allt annat.

Fina J skickade blombud, men kunde inte låta bli att tramsa när han skrev texten på kortet.. ;)

Fina J skickade blombud, men kunde inte låta bli att tramsa när han skrev texten på kortet.. 😉

Vi har också beslutat oss till 99% för att inte sälja huset – inte just nu i alla fall. Alltså, jag ska berätta mer när hela cirkusen är över, men… Omg. Jag är så trött på människor just nu. Nackdelen är att det stoppar upp min stora dröm om att hitta en liten hästgård. Å andra sidan vill vi känna av området lite, veta var vi vill bo, och var Jonathan vill jobba. Det är ju inte säkert att han kommer trivas i en liten stad, utan han kanske vill närmare en (i alla fall hyfsat) stor stad. Och dessutom växer inte fina hästgårdar på träd, precis. 🙂

Ridmässigt har jag ridit tre gånger den här veckan (wohoo, rekord). Sockan sköter sig exemplariskt. Vi har börjat ta tag i galopparbetet nu, bara ett år för sent… 😉

  • Hon har fortfarande svårt att fatta rätt galopp, speciellt höger, men nu händer det bara om jag slarvar och inte hjälper henne tillräckligt – wohoo!
  • Hon kommer ihop mycket bättre nu än innan. Inte bara fullt ös medvetslös framåt. Hon har en väldigt stor galopp och det är skitjobbigt för henne att galoppera (hyfsat) samlat, men vi jobbar på det!
  • Vi har jobbat ganska mycket med öppna i galopp, för att hon ska komma ihop och bära sig – lite styrketräning. Hon tycker det är skitjobbigt, såklart. :)<3 Snuttan. Ena varvet går bättre, medan andra är jobbigt och svårt. Hon tar det säkra före det osäkra, och passar alltid på att bryta av i hörnet innan hon tror det ska bli öppna på långsidan. 😉 Jag växlar mellan öppna och att öka galoppen, för att bibehålla framåtbjudningen… Såååå nu vill Sockan leka galoppör och göra snabbjobb på alla långsidor. Busan, som jag älskar den här hästen alltså! <3
  • Galoppen går ändå stadigt framåt för varje pass. Hon är så duktig, min smarta tjej!

Kom för övrigt på mig själv med att inte rida EN ENDA riktig hörnpassering igår. Har alltid fnyst åt folk som inte rider ordentligt i hörnorna, och plötsligt insåg jag att jag själv sitter på en enda stor oval. Skärpning!

Maximal ångest

Alltså, fy fan, jag ångestar typ sönder när jag tänker på stackars, stackars Linn. Hennes fantastiskt fina och talangfulla Soraya är utdömd.

Jag kan inte ens föreställa mig hur Linn känner just nu. Att ens bästa kompis, någon man kämpat tillsammans med i år, plötsligt blir så sjuk att man nästan helt säkert måste ta det svåraste beslutet…

Jag har alltid tänkt att jag ska ha ston, för att det alltid går att avla på dem. I min lilla tankevärld har jag liksom tänkt att det absolut värsta som kan hända är att Sockan skadar och att hon inte kommer kunna ridas mer, men att jag i alla fall kan få en massa mini-Sockisar. Men så är det ju faktiskt inte… Det värsta som kan hända är att de inte ens kommer klara av en dräktighet. Att man MÅSTE ta bort sin bästa vän och träningskompis. Fy, jag vill inte ens tänka på det – bara tanken får det att krypa i hela mig.

All styrka till Linn och Soraya. Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att hon mirakulöst ska bli bättre och ta sig igenom allt det här. <3

Livet i en stuga i skogen…

Hallå gänget, det var inte igår!

Tyvärr har jag inte ens en bra anledning till varför det tagit mig så sjukt lång tid att skriva ett inlägg, heller. Jag har nog bara inte känt att jag har något att skriva om, egentligen.

En snabb uppdatering i punktform:

  • Jag har flyttat till Småland, har bott här själv i en månad nu. Jonathan kommer 1/3. <3
  • Vi letar boende närmare Jönköping, just nu pendlar jag 3 timmar om dagen (suck!). Kanske därför det inte blir så mycket bloggat. 🙂
  • Har typ inte ridit på en månad. Det är väl också en anledning till att jag inte uppdaterat här, kanske.
  • Sockan har flyttat till ett stall i Värnamo. Superfint och med härliga stallkompisar!
  • Jag jobbar numera på kontor 4 dagar i veckan. Så annorlunda mot att jobba hemifrån, men SÅ skönt att kunna släppa jobbet vid 17. Bara vi kommer lite närmare Jönköping kommer det vara toppen. 🙂
  • Vovvarna mår bra. Rut fyller 10 på fredag. Lite ångest ändå.
  • Rubinett blir rundare och rundare om magen. Nu vågar till och med min mamma tro att det kanske, kanske kommer bli en fölunge ändå. 😉
  • Jag LÄNGTAR så till sommaren. Hatar snö. Hatar kyla. Blä.

SOM jag saknar varma sommardagar…

Nu SKA jag blogga regelbundet. Lovar. Annars får ni skälla på mig hur mycket ni vill.

Men hallå ridsportvärlden…

Alltså, ibland förvånas jag över hur vissa inom ridsportvärlden på något vis tycker att det är fritt att bete sig hur som helst mot domare, funktionärer och andra nyckelpersoner som får tävlingar och evenemang att rulla på.

Det kom nyligen ut en artikel på Hippson om att en ryttare blivit avstängd från tävling i 6 månader, då denne lagt ut en kränkande/hotfull bild på en domare på sociala medier. Bakgrunden ska ha varit att ryttaren ville ha längre mellan sina starter och att hen inte kom till start i tid pga flera hästar. Ryttaren hävdar att domaren medvetet sett till att ryttaren missat sin start.

Redan på tävlingen blev ryttaren nekad att starta i fler klasser, och nu har disciplinnämnden bekräftat att det var korrekt och att ryttaren får 6 månaders avstängning.

Jag vet inte alls bakgrunden här, om det var domaren eller ryttaren som gjort fel, men om jag varit i samma situation som ryttaren hade jag också blivit frustrerad. Jag hade troligtvis vänt mig “uppåt” för att klaga, eller i alla fall krävt pengarna tillbaka.

Dock är det här det verkar spåra ur, när ryttaren beslutar sig för att offentligt hänga ut domaren med en bild som dessutom uppfattas som både kränkande och hotfull. Jag förstår verkligen inte, VAD är det som gör att vissa människor känner att de har rätt att hänga ut andra personer, som dessutom jobbar ideellt eller för väldigt låg ersättning?

Även i kommentarsfältet går folk loss och härjar fritt. Många tycker visserligen att det var helt rätt, medan andra är otroligt upprörda över beslutet. Och jag blir verkligen trött på hur vissa resonerar….

Någon förbluffas över att det är längre straff än för våldtäkt. Ja, om man likställer fängelse med att inte få åka på hästtävling, absolut… Någon annan blir vansinnig för att man kan mörda och våldta utan att hamna i fängelse, men man får minsann straff för sånt här! Ja, precis som att det är disciplinnämnden som också har ansvar för att fälla våldtäktsmän och mördare… 😉 Alltså jag orkar inte. Det är såhär konspirationsteorier och foliehatts-samfund skapas.

Att flytta isär..

Alltså, det är så himla sjukt att tänka att jag och J ska flytta isär. Även om det bara blir för en kortare period så känns det liksom så himla konstigt. Ska jag sitta ensam hemma om kvällarna? Vem ska jag nu störa mig med hela dagarna? Nä, det känns inte alls kul.

Dessutom finns det för många frågetecken just nu. När ska vi lämna huset? Var ska vi bo sen? Var ska Sockan stå? Även om allt är löst temporärt vill man ju gärna ha en permanent lösning på plats.

Det är helt sjukt, men det är faktiskt inte mer än 1-2 veckor tills jag flyttar. Blä, vad jag kommer hata att bo själv.

Namn till fölet

Vi (eller ja, mamma) har beslutat vad fölungen ska heta. I början hatade jag det SÅ mycket, men nu tycker jag det är skitkul. Vafan, min häst heter ju Sockan…

Blir det en hingst ska den heta Ruben Drake. Ruben i förnamn, Drake i efternamn. Ja, ni får dö av skratt och/eller tycka vi är helgalna. Men kom igen, hur kul är det inte? Först trodde jag mamma skojade eller hade fått en psykos, men nu tycker jag det är skitkul.

Blir det ett sto ska den hela Drak-Ulla. Fattar ni? Som Dracula. Fast Drak-Ulla. Hahahahaha.

Idag finns det så många hobbyuppfödare som tar sig själva på så stort allvar och döper sin häst till något i stil med “Super Awesome Prince of the World, Ruler of Everything Beautiful and…” (ja ni, fattar). Folk kommer i alla fall inte kunna beskylla oss för det… 😉

Rubinett

Fröken preggo med Drakunge i magen.

Dagens träning + tortyr

Idag red jag återigen för Charlotte på CS Dressage! Charlotte är som jag nämnt innan jätteduktig, och det faktum att hon är domare gör det hela ännu bättre, för då kan hon dessutom motivera varför ett visst moment hade fått ett visst betyg.

Det sköna var att hon ganska snabbt konstaterade att det är jag som måste tänka mer under tävlingarna, vilket såklart är helt rätt. Sockan sköter sig jättebra om jag bara rider bra också! Vi övade lite programridning och lite övergångar. Galoppfattningarna och galoppen över lag  är verkligen så mycket bättre nu, vilket såklart känns super. Till våren tar vi revansch för helgens kassa tävling. 😉

Om a sidenote, om någon vill tortera sig själv, prova att klippa en sjukt pälsad häst med en hundklippmaskin. Min riktiga maskin har tyvärr gått sönder och jag behövde klippa Sockan snabbt, så jag köpte en på Biltema för 299 och gick loss…. 😉 3,5 timmar senare hade jag klippt hals och bog. Fick dessutom tusen små sylvassa hår innanför kläderna , och inte blev det jämt heller.

Två tummar ner, men jag bjuder på en bild på Tussen när jag klippt fluffet på ena örat. 😉

Så besviken på helgens tävling

Ja, vad ska man säga, jag kan tyvärr bara sammanfatta helgens tävling med ett ord: besvikelse.

Morgonen började tidigt, klockan ringde redan 05.30. Jag hade förberett det mesta dagen innan, men eftersom att vi hade en bit att köra ville jag vara uppe i god tid. Vi höll schemat perfekt, fram tills det var dags för lastning. Som ni kanske förstått sedan innan så är Sockan en dam med stor integritet som tycker att hon minsann har rättigheter här i livet… Så hon skulle inte gå på transporten. Punkt. Vill inte.

Jag önskar att jag hade tagit en bild på henne som jag kunde visa er, för hon ser verkligen sinnessjukt rolig ut. Nosen rakt upp  vädret och världens tjurigaste uttryck i ansiktet. Till och med Jonathan, som inte kan något om hästar, sa att det var supertydligt att hon slagit på “knälåsen” och minsann inte tänkte röra sig en millimeter, hahaha!

När jag köpte henne var hon horribel att lasta, härjade och var rätt farlig, faktiskt. Jag har lagt ner mycket tid på att lastträna henne och hon brukar gå på hur snällt som helst, så jag räknade med att vi skulle få in henne direkt, men lade ändå 15 minuter i schemat för lastning, “ifall hon surar”. Jag borde nog ha tränat lite mer på senare tid, för nu tog det 1 timme och 15 minuter… Och för att göra saken ännu värre var det en olycka på vägen som försenade oss ännu mer.

Vi ringde sekretariatet direkt när de öppnade 8.00 och kollade om jag kunde  bli framflyttad, min starttid var 9.06. Tyvärr fanns det inga strukna så de kunde inte, men vi bad dem göra det om någon strök sig i sista stund. Vi kom fram någon minut innan 9.00, och jag kom upp i sadeln kl 9.04. 2 minuters framridning är lite för lite. 😉 Men jag ville ändå in och visa henne banan inför andra klassen, med tanke på hur ovan hon är vid nya platser. Måste ändå ge henne en guldstjärna för hon sköter sig så bra! Självklart spänd och lite rädd stundtals, men lyssnar och försöker ändå. DUKTIG häst! Tyvärr var publiken inte så rolig, någon som smällde högt i en dörr precis när vi red förbi osv, men sånt får man ju bara leva med.

Blev dock rätt sur när jag red ut från banan, och speakern meddelade att ryttaren efter mig var struken, så det skulle bli en paus på 6 minuter… Tack för den liksom. Även om vi bara fått 6 minuter extra vid en framflyttning är det ändå något!

Andra klassen gick också helt åt skogen. Jag har helt enkelt övat för lite på programridning, tänker bara på vilket nästa moment är, och inte att jag ska rida själva momenten. Det resulterade i 2 (!) felfattningar i höger galopp. Hon har svårt för den och jag vet att jag måste hjälpa henne, men eftersom att jag fokuserade på annat fattade hon fel och vi fick två riktigt låga poäng (2 resp 4). Dessutom red jag fel en gång (gjorde halt där det inte skulle vara halt).

Så besviken på mig själv, för allt var verkligen mitt fel denna gången. Jag borde ha hjälpt henne mer, lasttränat dagen innan och lärt mig programmet bättre. Det positiva är väl att jag i alla fall vet vad jag ska öva på, och att det är lättare att ändra vad jag gör än vad hästen gör.

Dagen slutade med en 5:e-plats i LC på 61,17% och en 7:e-plats i LB på 61.96%. Så besviken. Bläbläblä. Vi kan så himla mycket mer, det vet jag.

Nä, nu blir det hem och öva, och sen hoppas jag att vi kan vara väl förberedda inför vårens tävlingssäsong istället…