Uteritt och konditionsträning

tigg-sockan
Tigg-Sockan svälter (trots att hon precis fått lunch) och exploderar nästan av längtan efter morötterna! 😉

Nu, när jag börjar rida igång Sockan, fokuserar jag väldigt mycket på grundläggande, allsidig och omväxlande träning för att vi ska ha en god grund att stå på. Jag försöker växla mellan ridning och tömköring, och ska försöka att rida ut minst varannan gång för att få omväxling på underlag och omgivning.

Förra helgen red jag ut med Ann-Louise och Ulrika, en lite längre runda med mycket skritt till Käglinges rekreationsområde – ett stort naturområde med en massa små skogsstigar och stora fårhagar. Sockan skötte sig fantastiskt bra (speciellt med tanke på att hon nästan aldrig varit “hemifrån” i hela sitt liv), det var inga problem alls med bilar som körde precis bredvid henne. Hon gick utan problem ner i en liten sjö och badade fötterna, och gick efter en halv sekunds tvekan jätteduktigt över en järnvägsövergång. Enda gången hon blev rädd var när en lastbil passerade oss (även om chauffören var fantastiskt omtänksam och saktade ner så mycket han kunde).

Då det gick så himla bra att rida ut med de andra beslutade jag mig för att ta en liten sväng själv igår – dock självklart inte på de trafikerade asfaltsvägarna, utan på grusvägarna som ligger i anslutning till stallet. Jag hittade ingen riktig runda, men jag tog ett par vändor fram och tillbaka på lite olika vägar. Återigen blev jag positivt överraskad över min superstadiga lilla häst! Trots att det var vägar hon aldrig gått på innan travar hon glatt förbi brummande traktorer, en märkligt parkerad bil med en massa saker utslängt runt, till och med en grupp fågelskrämmor tillverkade utav gammal balplast – utan att lyfta ett ögonbryn! På ett ställe satt en grupp människor och fikade över hela vägen, med plastpåsar och saker utspridda, och när jag bad henne gå ner i vägrenen och passera hela gruppen gjorde hon det utan att ens fundera över att titta en extra gång. Jag är så oerhört tacksam att jag fått köpa denna fina, fina häst. TACK Ragnvi!

Med tanke på Sockans super-coola humör skulle man kunna tro att hon är en riktig segis i ridningen, men tvärt om! När jag bad om stilla trav på grusvägen ville Sockan mer än gärna leverera ökad galopp. 😉 Efter lite övertalning gick det dock riktigt bra, och vi kunde trava och galoppera fram och tillbaka på grusvägarna ett par gånger.

Som det ser ut nu, när hon är omusklad och inte har speciellt bra kondition, försöker jag hålla passen väldigt korta, oavsett om jag rider ute i skogen eller inne i ridhuset. Det finns ingen mening att traggla tills hon blir trött, utan vi skrittar fram, kör ca 15 minuter (naturligtvis med skittpauser även där) och sen skrittar vi av.

Nästa pass blir i ridhuset, med fokus på övergångar mellan skritt och trav. Från skitt till trav gör hon fint, men från trav till skritt är värre – att hon ska behöva sakta ner när hon helst vill springa fortare?! Vilken fräckhet va..! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *