Igår hände något mer eller mindre spektakulärt – min mamma upplyste mig nämligen om att min häst inte är gjord av porslin. 😉
Även om Sockan är 12 så är hon ju bara riden i lite drygt ett halvår, och jag som ridit så himla lite tidigare är nog lite för försiktig med henne – jag har totalt undvikt konflikter eller att pressa henne alls. Jag har nog varit rädd för att skapa konflikter i onödan – typ rädd att jag skulle målat in mig i ett hörn och gjort saken värre genom att ta igenom ordentligt och verkligen komma till arbete.
Min mycket kloka och fantastiskt duktiga mamma var dock inte lika rädd. Hon har varit nere och hälsat på mig i Malmö nu, och vi passade på att ta en sväng till stallet. Först red jag, och sedan var det hennes tur. Något modfälld konstaterade jag att efter 5 minuter med mamma i sadeln blev det en helt annan häst. De bråkade lite en stund (Sockan tyckte nog att mamma var skittaskig) men efter bara ett par minuter blev hon mycket stadigare och framför allt började hon jobba på med bakkärran!
Det blev lite blandade känslor – främst blev jag ju (såklart!) fantastiskt glad över hur fint hon gick, men det är liiiite liiiite jobbigt att se någon annan rida ens egen häst så mycket bättre än man själv gör… 😉 Men som mamma sa, jag har ridit två år när jag var 12-14 år och hon har ridit hela livet, så det vore ganska märkligt om hon inte kunde lite mer än mig, haha! Fast ändå lite jobbigt. 😉
Nu känns det dock toppen, nu vet jag att jag kan våga kräva mer av henne, framför allt att hon inte ska få springa på eller slå sig fri för att komma undan. Men så fantastiskt kul det blev att rida på en gång, och vad glad jag är för min lilla tjej. <3
Här nedanför kommer en liten filmsnutt från idag, mamma filmade. Vi har knappt tränat galoppfattningar alls, men hon börjar förstå! 🙂 Klicka här för att komma till videon.
sv. åh tack så mkt 😀
Fina ni är!
Åh, tusen tack! Känns som att det är dags att komma igång med ridningen bara, mitt 10-åriga uppehåll gör att jag känner mig som en omkringskvalpande säck potatis, haha! 😉
Ibland gör eman sig en björntjänst att inte ta konflikterna, inte genom att bråka med hästen utan bara här är allternativet, dit ska vi. Håjt fick göra exakt som han ville innan han kom till mig så jag hade ett helvete de första året, han stod på bakbenen när han ville gå hem/inte gå förbi något (speciellt gå över ån hemma) Men nu, då kan vi gå överallt bara han känner att jag stöttar honom och visar vägen 🙂
sv; Oj det var flitigt. Är det inte svårt att ha två företag?