Skriver listor och handlar prylar

Idag började morgonen uselt, med att min älskade kaffemaskin gick sönder! Med andra ord var det dags för en shoppingrunda, och jag passade såklart på att läsa TR och skriva en handlar-lista till Socki inför tävlingen. Inte för att det är speciellt långt, vi har 4 minuter till närmaste köpcentrum, men jag hatar verkligen att handla…

Innan detta blev det dock en sväng till Sockis. Det blev en snabb runda idag, hon skulle egentligen vila men jag ville öva lite på galoppfattningarna, för säkerhets skull!

snokis-fonster

Det blev ett riktigt kort pass, nästan enbart skritt och totalt 5-10 minuter i trav och galopp. Passade också på att dra fram ett par dressyrstaket, och lyckligtvis tyckte Sockis inte att det var speciellt läskigt! 🙂 Fattningarna gick också helt okej. Håll tummarna för att det går vägen i övermorgon!

Receptet på fantastiskt (äckligt) kaffe

Dålig uppdatering igår, tyvärr på grund av att jag hade en riktigt hektisk dag – steg upp och åkte hemifrån vid 6 på morgonen, och kom hem vid 23.

Min dag började på ett riktigt tråkigt sätt – jag är ju verkligen ingen morgonmänniska. Steg upp vid 6 för att åka till Jönköping på tjänsteresa, och skulle snabbt hoppa i kläderna och in i bilen. Passade dock på att fixa kaffe innan – tre espressos i en stor kopp mjök, blir perfekt morgonkaffe. Jag gjorde precis som vanligt, micrade lite mjölk och fixade kaffet.

Jag insåg i efterhand, när jag redan satt i bilen, att det inte är skitsmart att micra i en thermokopp. Den är ju liksom gjord för att hålla temperaturen i koppen. Med andra ord håller den alltså ute microvågorna som ska värma mjölken… Så det blev helt enkelt en riktigt äcklig kall kopp med stor kaffe för min del. 😉 Rekommenderas ej.

Resten av dagen spenderades i Jönköping, med jobb. Åkte hem på kvällen och stannade hos Sockan innan jag åkte hem. Vi övade mest galopp – högerfattningarna börjar bli bra nu! Ska bara kunna galoppera vägarna också, vilket verkar bli lite mer problematiskt.. 😉

Vad fan hände just?

Ja, det var ungefär så jag kände under dagens ridpass!

Jag kom till stallet när det var strålande solsken, och började med att mocka och fixa stallsysslorna. När jag tog in Sockan noterade jag direkt att hon börjat brunsta – KUL, såhär 4 dagar innan vår första tävling någonsin.

I ridningen blev hon precis som vanligt lite nipprig vid brunsten, spänner sig för diverse läskigheter, lyssnar inte riktigt lika bra och är inte lika följsam som vanligt. Efter en stund tycker jag dock att hon gick helt okej! Jag tänkte öva på galoppen, och använda mig av lite tips som Amalie kom med.

De första fattningarna i högergaloppen var helt okej, de flesta blev rät galopp. Vi har inte hittat balansen där riktigt ännu – högern är mycket svårare än vänstern för henne! Det blir gärna lite hastigt och obalanserat. Samtidigt har jag varit lite för mesig med henne och låtit henne tuffa på, men Amelie tyckte jag kunde börja sitta i galoppen och försöka få ihop henne.

Så helt plötsligt var det som att polletten trillade ner för både mig och hästen samtidigt! Jag vet inte vad sjutton som hände, men helt plötsligt lyckades jag samla ihop henne! Högergaloppen blev mycket mer balanserad, jag kunde verkligen RIDA den, hon tog hjälperna jättebra och behövde inte tyngre stöd än normalt i handen. Det kändes så himla bra! Jag bröt av och fattade igen, och hon gick jättefint även då. SÅ stolt över lilla pluttan.

Det var inte på något vis en perfekt galopp, det såg säkert ut som skräp. Men det var MINDRE skräp än tidigare i alla fall! 😀 Trots att jag bara red ett kort pass var både jag och Snoken helt slut efter passet…

svett-tusse.jpgSvett-snoken gör det hon gör bäst – tigger godis!

Tröstäter och prokrastinerar

Idag är det jättesynd om mig. Vet ni varför? Jo, för att jag sitter med bokföring och förbereder inför bokslutet… Och det är bara SÅÅÅÅ tråkigt. Nödvändigt ont, kanske man skulle kunna kalla det.

Jag tröstar mig med choklad (ja, man får skippa dieten när man bokför…) och mycket kaffe. Försöker behålla disciplinen, men det är som att min hjärna aktivt jobbar mot mig i detta fall. Ni vet, tvättar, diskar, matar hundarna, kollar mailen… Men nu är jag snart klar iaf. 😉

I eftermiddag ska jag en sväng till Sockis, öva galoppfattningar på rakt spår. Börjar kanske bli dags nu, eftersom att tävlingen är om 4 dagar (fyfan!). Håll tummarna för mig kompisar. <3

13275679_10154042049981550_404647068_n

Veckans planering

Måndag
Sockan vilar idag. Planerar in lite kvällsjobb med Petmarket, för att komma ikapp (och Jonathan jobbar dessutom, så ingen att störa här hemma ändå! 😉 )

Tisdag
Fortsatt träning på galoppfattningar med Sockis. Försöka få henne stadig i galoppen, i båda varven. Förberedelse inför tjänsteresa, och mer Petmarketjobb!

Onsdag
Tjänsteresa till Jönköping, möte och projektavstämning av affärsystemsbyte, för en av mina största kunder. Jag har varit projektledare och projektet har löpt under nästan ett år! Hoppas att jag kan komma iväg från Jönköping i tid, så jag hinner med ett bra pass på Sockan.

Torsdag
Vila eller skritt/jobb för Sockan.

Fredag
Förberedelse inför tävling, normalt pass. Mamma kommer ner! <3

Lördag
TÄVLING. Sååååå nojig just nu. 😉

Söndag
Vila för Sockis, och troligen lite jobb för min del!

Har ni några bra tips inför tävling? Något att tänka på, eller något man inte får glömma? 🙂

14182468_10154313194391550_2007861438_nSaknar sommaren nu. <3

Konsten att skrämma livet ur sin matte

Jag har tidigare hört från personalen i stallet att Sockan ofta ligger ner i hagen, runt lunchtid. Ett par gånger har de gått ut och kollat henne, men till slut har de lärt sig att hon helt enkelt gillar att snooza lite mitt på dagen, medan hagkompisen Zelectra vaktar.

Igår när jag kom till stallet låg hon i hagen och såg lite halvdöd ut.

snoken-ligger.jpg
Siesta-Sockan

Hon låg så himla stilla, så trots att jag visste att hon brukar ligga blev jag ändå orolig. Jag gick fram till staketet och ropade på henne. Hon tittade på mig och klippte lite med öronen, men lyfte inte huvudet. Detta gjorde mig ännu mer orolig, då personalen sagt att hon alltid reser sig när man ropar åt henne/kommer mot henne.

Jag klättrade snabbt in i hagen, och gick fram till henne. Hon låg fortfarande kvar, men lyfte huvudet (hon hade borrat ner mulen i marken, som ni ser på bilden) och spottade ut lite lera som tydligen fastnat under läppen. I detta läge hade klumpen i magen givetvis blivit ännu större.

Jag grävde snabbt upp lite kraftfoder ur fickan, som hon glatt knaprade i sig. Jag började dra i hennes grimma, putta på hennes hals och uppmanade henne mjukt att ställa sig upp. Sockan låg kvar, och såg rätt nöjd ut, typ “Vi myser!”. Min tanke i detta läge var såklart att hon var döende. Jag har nog aldrig varit med om att man kan gå fram till en liggande häst och dra i grimman utan att den reser sig upp. Tre brutna ben. Kanske fyra. Hjärtattack. Hjärnblödning?

I vild panik ställer jag mig bakom henne, klappar med händerna och vrålar “STÄLL DIG UPP”. Sockan skuttar upp, uppenbart irriterad för att jag sabbade vår “mysstund” med mitt viftande och ylande. Hon stretchar som en katt, och kräver därefter mer kraftfoder ur den dedikerade godisfickan.

Jag konstaterade tre saker:

  1. Det är skitläskigt att ha en knäpp häst. Dock kul, såhär i efterhand, att hon känner sig så pass trygg att jag kan gå fram till henne när hon ligger. Mindre kul att hon nästan gav sin matte en hjärtattack.
  2. Det är tur att hon inte är lika lat i ridningen som hon är i övrigt.
  3. Sockan hade varit en SKITDÅLIG vildhäst. Garanterat uppäten av en sabeltandad tiger.

Träning för Amalie

Idag var det träningsdags för mig och Snoken! Jag rider för Amalie Egholm Hebsgaard, har gjort det 3-4 gånger nu och det fungerar superbra. Amalie är (såklart) väldigt duktig, och det känns som att hon anpassar passen väldigt mycket efter just mig och Snoken. Känns toppenbra!

snoken-ridhusFröken snok, redo för träning.

Idag tränade vi mest på galoppen, eftersom att det är den jag är mest osäker på (och tränat minst på). Efter min olycka har det mest blivit trav och skritt, och så har jag skjutit problemet med galoppen framför mig eftersom att det varit svårt för oss.

Idag fick jag med mig mycket konkreta tips inför tävlingen, men också mycket att öva på i galoppen! Jag har varit lite för mesig och inte hållit ihop henne riktig tidigare, men ett par gånger nu kändes det mycket bättre än det brukar göra. Framför allt vet vi också vad vi ska öva på tills nästa gång! 🙂

Jag har gjort något jättedumt!

Ja, det är sant! Jag har nämligen anmält oss till en tävling!

anmalan

Jag är skitskraj just nu. Det känns som att hela magen är full av speedade fjärilar, och jag har gått igenom allt i huvudet tusen gånger – vad jag ska ta med, vad jag ska träna på, hur det går till…

Inte för att det är något avancerat, precis. En LC:2 och en LB:1, men likväl Sockans allra första tävling någonsin, och min första på 13 år! Jag är såklart jättenöjd om jag får in henne på banan ens, men nervositeten finns där likaväl.

OM hon ens går in på banan är jag inte speciellt orolig för skritten eller traven. Hon känns SÅ fin just nu, mjuk, samarbetsvillig och energisk. Däremot galoppen har vi inte tränat på sedan jag bröt bäckenet, i september, och då hade vi precis börjat öva på fattningar. Ibland (ganska ofta) blir det vänstergalopp i högervarvet, och även om hon nu orkar galoppera i hyfsat schysst tempo sladdar vi ibland utåt i volterna. Nåja, nollar vi galoppen så gör vi väl, det kommer fler chanser. 🙂

Tack och lov följer min fantastiskt snälla mamma med, hon kommer ner från Småland för att hjälpa mig på vår första tävling!

Håll tummarna för oss. <3

Hästen utvecklas men bloggen står still

På senaste tiden har jag verkligen varit usel på att blogga regelbundet! Det känns som att min olycka och bäckenbensfrakturerna satte stopp för det hela, och därefter har jag liksom inte riktigt kommit igång.

Den goda nyheten är väl att jag kommit igång med ridningen igen, och försöker hålla igång för fullt. Jag märker stor skillnad på hur Sockan ser ut och hur mycket hon orkar. Traven känns super, nu är det bara galoppfattningarna vi kämpar med – hon har haft svårt att fatta höger galopp, och jag har avvaktat för att stärka upp och få henne liksidig. Nu går det dock ganska bra, så jag funderar på att kanske anmäla mig till en tävling den 18/2… Bara LC och LB eftersom att det blir Sockans första tävling någonsin, och min första på ca 15 år… Men det känns supernervöst. Jag ska klura lite till på det… 😉

sockan-jmf
Sockan nu jmf med i somras när jag började rida henne.

Jag velar fortfarande mycket angående om jag ska betäcka henne i år eller inte. Jag vill ha en fölunge som är redo att börja ridas om 4-5 år när Sockan börjar bli äldre. Risken är väl dock att hon får förbli avelssto om jag börjar ta fölungar, för mamma vill också ha en avkomma efter henne, och även andra personer har visat intresse… Vi får se! Amalie som jag rider för tyckte jag skulle vänta ett år och passa på att tävla lite, så det kanske får bli så. Och när man har avslutat ett riktigt bra pass är man inte så sugen på att sluta rida henne heller.. 😉 Nåja, det är ju några månader kvar tills jag måste bestämma mig!