Jag har tidigare hört från personalen i stallet att Sockan ofta ligger ner i hagen, runt lunchtid. Ett par gånger har de gått ut och kollat henne, men till slut har de lärt sig att hon helt enkelt gillar att snooza lite mitt på dagen, medan hagkompisen Zelectra vaktar.
Igår när jag kom till stallet låg hon i hagen och såg lite halvdöd ut.
Siesta-Sockan
Hon låg så himla stilla, så trots att jag visste att hon brukar ligga blev jag ändå orolig. Jag gick fram till staketet och ropade på henne. Hon tittade på mig och klippte lite med öronen, men lyfte inte huvudet. Detta gjorde mig ännu mer orolig, då personalen sagt att hon alltid reser sig när man ropar åt henne/kommer mot henne.
Jag klättrade snabbt in i hagen, och gick fram till henne. Hon låg fortfarande kvar, men lyfte huvudet (hon hade borrat ner mulen i marken, som ni ser på bilden) och spottade ut lite lera som tydligen fastnat under läppen. I detta läge hade klumpen i magen givetvis blivit ännu större.
Jag grävde snabbt upp lite kraftfoder ur fickan, som hon glatt knaprade i sig. Jag började dra i hennes grimma, putta på hennes hals och uppmanade henne mjukt att ställa sig upp. Sockan låg kvar, och såg rätt nöjd ut, typ “Vi myser!”. Min tanke i detta läge var såklart att hon var döende. Jag har nog aldrig varit med om att man kan gå fram till en liggande häst och dra i grimman utan att den reser sig upp. Tre brutna ben. Kanske fyra. Hjärtattack. Hjärnblödning?
I vild panik ställer jag mig bakom henne, klappar med händerna och vrålar “STÄLL DIG UPP”. Sockan skuttar upp, uppenbart irriterad för att jag sabbade vår “mysstund” med mitt viftande och ylande. Hon stretchar som en katt, och kräver därefter mer kraftfoder ur den dedikerade godisfickan.
Jag konstaterade tre saker:
- Det är skitläskigt att ha en knäpp häst. Dock kul, såhär i efterhand, att hon känner sig så pass trygg att jag kan gå fram till henne när hon ligger. Mindre kul att hon nästan gav sin matte en hjärtattack.
- Det är tur att hon inte är lika lat i ridningen som hon är i övrigt.
- Sockan hade varit en SKITDÅLIG vildhäst. Garanterat uppäten av en sabeltandad tiger.
Svett-snoken gör det hon gör bäst – tigger godis!
Saknar sommaren nu. <3
Fröken snok, redo för träning.
