Jag har gjort något jättedumt!

Ja, det är sant! Jag har nämligen anmält oss till en tävling!

anmalan

Jag är skitskraj just nu. Det känns som att hela magen är full av speedade fjärilar, och jag har gått igenom allt i huvudet tusen gånger – vad jag ska ta med, vad jag ska träna på, hur det går till…

Inte för att det är något avancerat, precis. En LC:2 och en LB:1, men likväl Sockans allra första tävling någonsin, och min första på 13 år! Jag är såklart jättenöjd om jag får in henne på banan ens, men nervositeten finns där likaväl.

OM hon ens går in på banan är jag inte speciellt orolig för skritten eller traven. Hon känns SÅ fin just nu, mjuk, samarbetsvillig och energisk. Däremot galoppen har vi inte tränat på sedan jag bröt bäckenet, i september, och då hade vi precis börjat öva på fattningar. Ibland (ganska ofta) blir det vänstergalopp i högervarvet, och även om hon nu orkar galoppera i hyfsat schysst tempo sladdar vi ibland utåt i volterna. Nåja, nollar vi galoppen så gör vi väl, det kommer fler chanser. 🙂

Tack och lov följer min fantastiskt snälla mamma med, hon kommer ner från Småland för att hjälpa mig på vår första tävling!

Håll tummarna för oss. <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *