Idag kan jante dra åt helvete!

Jag är generellt inget fan av jantelagen, men just idag känns den extra dum och onödig. Idag tänkte jag nämligen passa på att vara sjukt stolt över mig själv och min fina fina häst! 😀

Som ni kanske har läst så red vi Pay n Ride igår. Sockan har bara varit ute på en tävling tidigare, så denna PnR var hennes andra tillfälle någonsin i en “tävlingssituation”. Sockan är ordentligt riden i ungefär 8-9 månader nu – med andra ord på samma utbildningsnivå som en 4-4,5:åring.

På framridningen kändes hon superfin, helt med mig och framåt. När vi väl kom in i ridhuset spände hon sig ganska mycket och gick emot, ville inte gå nära staketet eller domarbordet t.ex, vilket ledde till att jag tog mer i henne än jag brukar, vilket i sin tur ledde till lite tjafs. I den avslutande halten var jag mest frustrerad, lite besviken över att jag inte kunnat visa upp vad vi egentligen går för. Även om jag vet att det handlar om spänning hos hästen, och att det kommer försvinna så småningom när hon fått lite rutin på nya situationer och tävlingar, så är jag otålig och vill visa oss från vår bästa sida NU. 🙂

När jag skulle skritta ut bad domaren mig att stanna, och sa att han ville byta några ord, och efter det var jag på fantastiskt humör igen! Han sa att poängen kommer bli dåliga (det blev 64,3% så inte så tokigt för att vara andra gången) MEN att han inte vill att jag ska ta åt mig av det. Att jag har en fantastiskt fin häst, att det är synd på spänningen och tjafset, men att jag löste situationen jättefint och gjorde ett bra jobb. Han sa också att han hoppas att jag kommer kämpa på och fortsätta, för han vill verkligen att vi ska ta oss förbi de lätta klasserna och komma upp och tävla lite högre klasser.

Jag kan knappt uttrycka hur glad jag blev över det fina berömmet! Framför allt är jag stolt, för vi har faktiskt tagit oss hit helt själv. Jag som inte ridit på 13 år, och hästen som var helt grön, vi har faktiskt gjort det tillsammans helt själv. Som jag har kämpat och slitit och ibland varit så frustrerad att jag håller på att sprängas för att jag inte VET hur jag ska lösa en specifik situation. Men vi har faktiskt gjort det själv! Naturligtvis har jag haft tur med mycket, jag har fått tag på en superhärlig häst och jag har turen att ha en duktig mamma som jag kan ringa och fråga saker efter varje pass, även om hon inte bor i närheten. Jag har bara ridit för instruktör 3-4 gånger och har inte fått någon annan “proffshjälp”. Det är SÅ SKÖNT att höra att man är på rätt väg, att jag liksom inte fuckat upp hästen totalt med mina nybörjarfasoner. Detta pepp var värt så otroligt mycket! Trots att det bara var en kommentar efter en PnR-LC känns det som ett SM-guld, hahaha!

finsnok
Sötsnoken nybadad.

snoktävling
Klicka på bilden eller här för att se filmen.

Ojdå, ibland blir det fel….

Har ni fått den någon gång? Den där härliga insikten, när man förstår att man är riktigt, riktigt korkad…

Jag har numera insett att jag inte har samma hjärnkapacitet som när jag var 12, och att jag därmed inte kan plugga in ett dressyrprogram dagen innan start. Vi laddar inför vår första PnR någonsin (tävlat lokalt en gång innan), och jag har såklart, gammal och vis som jag blivit, pluggat på programmen i över en vecka.

Nu, när jag läser startlistan, inser jag att första klassen är LC:2… INTE LC:1, som jag pluggat en vecka. Hej felridning, hahaha!

Nåja, man kan inte bli mer än utesluten. Håll tummarna för mig, kompisar! 😉

Snart pay n ride!

På söndag har vi Pay n Ride på klubben, och jag bestämde mig ganska tidigt för att passa på och vara med. Toppen att få en bedömning utan att behöva åka en meter i transport. 🙂

Jag håller tummarna för att hon visar sig från sin bästa sida och inte får panik vid åsynen av domarbordet, haha… Andra svårigheten blir väl att lära sig programmen!

De senaste gångerna jag har ridit har hon känts så himla fin, så jag hoppas det håller i sig till tävlingen också! 😀 Hon får vila idag, så tar jag ett förberedande pass imorgon!

snok2snok

Barbackaridning

Igår blev det en snabb sväng i stallet – egentligen tänkte jag inte rida alls, men sen fick jag lite feeling och beslutade mig för att köra ett barbackapass!

Jag tänkte bara skritta och trava lite lätt, men det slutade med ett riktigt arbetspass i traven, för plötsligt började hon jobba på och det kändes riktigt bra – bättre än det gjort på länge! Hon var riktigt med för hjälperna och började trampa på och ta i ordentligt. Ironiskt nog tror jag det beror på att jag inte hamnar bra i sadeln, det är nog dags att byta ändå…

13275782_10154044890686550_1996858670_n

Solskydd för känsliga mular och nosar

Detta inlägg är ett informativt annonsinlägg i samarbete med Petmarket.se

Jag tänkte passa på att tipsa om en produkt jag själv använder på både Sockans mule och hundarnas nosar! Denna produkt säljs i min webbutik, www.petmarket.se

images
N
oseIT solskyddskräm för mular och nosar.

De flesta är väl medvetna om att djurens mular och nosar är utsatta, nu när solen börjar titta fram. Speciellt på vita partier, där huden är ljus och känslig. NoseIT är ursprungligen framtagen för hundar, men fungerar lika bra för hästar. Den är helt giftfri (till skillnad från solskydd för människor..) och räcker länge.

Nu nedsatt från 129 till 99 kr. Passa på! 🙂

Vi är kompisar igen!

Äntligen! Jag och Sockan börjar bli kompisar igen. Efter mina två (nästan tre) veckor utan ridning har vi haft lite svårt att hitta tillbaka till varandra, och helt enkelt inte varit lika synkade som vi varit tidigare.

Nu känns det dock toppen! Idag tränade vi galoppfattningar och att hålla galoppen kort. Eftersom att hon blivit galopperad så lite under ryttare har hon haft svårt att fatta rätt, och att hålla ihop galoppen – det har varit standarden att det går lite fortare hela tiden. Hon har också varit lite stressad då hon vet att fattningarna lätt blir fel och har därför sprungit på ganska fort. De börjar bli bättre, men vi har fortfarande mycket att jobba på.

Idag fick jag dock infallet att fatta höger (den svåra galoppen) ur skritt. Jag skrittade, flyttade henne lite inåt (alltså från spåret för vänsterskänkeln) och gav galoppskänkel. Döm min förvåning när hon fattar hur fint som helst, och håller tempot i galoppen jättefint?! Ibland tror jag att jag bara måste tänka lite utanför boxen, och inte snöa in mig på det som inte fungerar. Hon är så fin lilla pluttan! ❤

snok

Jag är så glad för att vi börjar komma överens igen. Jag har jobbat mycket med sätet och hon svarar bra på det. Jag har aldrig gjort det med någon annan häst och inte riktigt fattat grejen innan, men det är verkligen häftigt när man kan öka och minska bara genom sätet.

Efter ett sånt här ridpass känns det nästan synd att betäcka henne nästa år, haha! Men jag hinner väl ångra mig igen… 😉

Bokslut och bilkörning…

Alltså, jag börjar bli rätt trött på att köra 60 mil varje gång jag ska på tjänsteresa… Snart vettesjutton om jag inte ska lura upp Jonathan till Småland igen. 😉

Idag steg jag upp vid kl 5 och kom hem från tjänsteresan först nu, vid 20-tiden. Låååånga och tråkiga timmar i bilen! Satt dessutom uppe till 1 igår och fixade det sista med bokslutet, phu… Nu blir det snart sängen 🙂

Emma rider Sockis idag, vilket känns jäkligt skönt med tanke på min nivå av trötthet just nu!

 

Det ska bli bebis!

Ja, det är sant! 😀 Dock inte på Sockan, som jag hade tänkt mig egentligen… Jag har bestämt mig för att rida henne ett år till, se hur det går och hur hon utvecklas. På så vis ska vi försöka få lite rutin på tävling så vi kan komma ut och visa “på riktigt” vad vi kan, utan att hon har panik och försöker hoppa dressyrstaketet för att komma ifrån… Och får allt mellan 3 och 8 beroende på nervositetsgrad… Haha!

Nej, det är faktiskt (OTROLIGT nog) min kära mamma som bestämt sig för att betäcka Nettan! Efter OERHÖRT lång tids velande har hon bokat. Och när jag säger oerhört lång tid menar jag inte veckor eller månader… Vi snackar ÅR. I plural. Många år.

Hon har dessutom valt “min” hingst (haha, alltså den som Sockan förhoppningsvis ska betäckas med nästa år), Dragon Welt (länk till Tullstorps info om Dragon Welt). Han är så fantastiskt härlig! Jag blir såklart lite sugen på att göra det jag också, så bebisarna kan leka med varandra… Men nästa år blir bättre timing för min del!

Det ska bli så himla roligt att se vad det blir av kombinationen. 🙂 Att det blir en fux är ju 100% säkert, förhoppningsvis också med bläs och fyra vita fötter!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Rubinett, snart med bebis vid sidan?

Vårens första ridtur

Efter att ha varit borta i två veckor var det härligt att sitta i sadeln igen, inte minst när solen sken och himlen var klarblå!

Emma som har tagit hand om Sockis när jag har varit borta har gjort ett toppenjobb, hon tycker verkligen om Sockan (inte så konstigt, det gör ju jag också! Hon är lätt att tycka om…;) ) och de har haft kul ihop nu när vädret är lite mer uterittsvänligt.

Jag och Sockis körde ett travpass på ridbanan igår. Vi var lite osynkade och det blev lite bråk i början, men på slutet när vi hade gnabbats lite gick hon superbra! Jag har inte vågat rida på riktigt tidigare, varit lite för rädd om min “bebis”… Men mamma skällde på mig sist och sa att jag måste kräva lite arbete, och jag vet ju att hon har rätt egentligen… Så på slutet blev det lite tryck i tanten. Går hyfsat bra att hålla i det när vi kommer dit, men tar någon minut efter skitt på lång tygel eller galopp att byta tillbaka och hitta “läget” igen.

Nåja, det kändes toppen i alla fall, och jag ser fram emot att köra ett nytt pass idag. 🙂

17821052_10155029477311550_101884921_n
Tussen. ❤

17820954_10155029477571550_166761034_n
En halvbadad Snokis letar efter bästa lerpölen…

Tillbaka i Sverige!

Ääääntligen tillbaka i Sverige! Visst är det skönt med semester, men det är tråkigt att vara utan både häst och hundar. 🙂

Jag och Jonathan har spenderat två veckor i USA – första veckan var jobb för mig, då vi gick på Global Pet Expo (en mässa för husdjursprodukter), men andra veckan blev semester då vi åkte ner till Miami.

Första veckan spenderade vi med en av mina leverantörer (de var såklart inte superglada att jag var där för att hitta nya leverantörer, men jag lovade att inte byta ut deras produkter, haha.. 😉 ). Under denna vecka bodde vi i Orlando. Global Pet Expo var som vanligt fantastiskt bra och välorganiserat, men det är säkert 4000+ utställare – med andra ord helt omöjligt att se allt på bara tre dagar!

17814122_10155029410021550_2114022975_n
Villan vi fick bo i första veckan.

ALLT är enormt i USA. Nachotallriken var tänkt som en förrätt till en person, och den gigantiska koppen kaffe toppad med grädde är tydligen en vanlig “morgonkaffe”.

Över lag är det fantastiskt vackert Florida. Första bilden är tagen i Key West, andra på ett café på Miami Beach.

En av de sista dagarna spenderade vi på Miami Seaquarium. INTE något jag rekommenderar… Uttråkade djur i alldeles för små inhägnader.

Det var oerhört skönt (och välbehövligt) med semester, men jag är glad att vara hemma igen. 🙂