Ja, suck, var ska man börja… 🙂

Jag har under en period känt att Sockan inte är riktigt nöjd i ridningen. Lite tjabbig, går emot lite i ena varvet osv. Inget orimligt eller stort på något vis, jag kanske inte ens hade reagerat på det om det varit en annan häst, men det har inte riktigt rimmat med hennes i övrigt väldigt ambitiösa inställning till arbete, och vilja att göra rätt.

Jag har misstänkt en rad saker, men allt har varit okej – inga skavande sydd, inte ont i benen, inte tandproblem… Till slut har jag konstaterat att jag säkert också är en bidragande faktor, på grund av min oliksidighet sedan mina höftfrakturer i höstas.

Har aldrig riktigt tänkt att det måste vara sadeln som är fel, med tanke på att den är nyutprovad och omstoppad. Trots detta beslutade jag mig för att ta ut en utprovare, på grund av problemen ovan samt att jag inte tycker att hon musklat sig så väl på ryggen som hon borde ha gjort, med tanke på hur mycket muskler hon satt i övrigt.

Hör och häpna, när utprovaren kom ut fet-dissade hon min nuvarande sadel, och bekräftade att det absolut är den som stört Sockan. Troligtvis har den legat och klämt henne. Dessutom bekräftade hon också det som jag sagt sedan innan, men som en annan utprovare nekade till – att sadeln är sned. Stackars Sockan, inte nog med att matte är sned, blir ju inte bättre med en sadel som också är sned.

Vi provade ett helt gäng sadlar, det är inte så himla lätt att hitta något som passar perfekt. Dels har hon en ganska lång manke, relativt kort anläggningsyta och dessutom, ett sadelgjordsläge som är väldigt långt fram.

Den enda som låg okej var en Spalding, men utprovaren kommer tillbaka i nästa vecka. Hon ska försöka få med sig en Dominus, som hon trodde skulle ligga ännu bättre.

Mest besviken är jag såklart på att jag litat så mycket på min tidigare utprovare, och ridit i sadeln. Nåja, är väl bara att se framåt och hoppas att vi hittar något som passar perfekt. 😉