Tacksamheten för att just hon är min häst

Vissa dagar, mer än andra, slår det mig hur lyckligt lottad jag är som fått möjligheten att äga just Sockan. Även om hon har ett jäkla humör när hon sätter den sidan till, så är hon alltid arbetsvillig, alltid positiv och gör alltid sitt bästa. Oavsett hur trött hon är, även om hon får gå och lunka på lång tygel och bara vääääntar på att jag ska hoppa av, svarar hon alltid blixtsnabbt och kämpar på så fort man tar tyglarna och ber henne gå fram.

Jag tänker ofta på hur synd det är att ingen tog vara på hennes potential när hon var unghäst. Å andra sidan hade jag i så fall aldrig haft varken råd eller möjlighet att köpa henne.

Egentligen är det en rad av rätt osannolika händelser som gjort att jag äger henne nu. Att jag efter 15 års hästpaus beslutade mig för att börja rida igen. Att Sockans uppfödare behöll henne så länge som hon gjorde. Att det var just Sockan hon behöll, när alla syskonen såldes. Att uppfödaren, just när jag ville ha ny häst, beslutade sig för att låta mig ta över henne. Att den där oridna 12-åringen som gått och skruttat i hagen sedan 3-årstestet visade sig passa mig som handen i handsken. Att jag känt Sockan sedan hon föddes, men aldrig riktigt funderat över henne tidigare. Att vi lyckats ta oss framåt i ridningen utan att någon av oss egentligen har en aning om vad vi pysslar med.

Många frågar mig vad jag vill ändra, förbättra, hos Sockan nu när jag börjat prata om att betäcka henne. Det finns ett enkelt svar: ingenting. Naturligtvis menar jag inte att hon är ofelbar, men det finns inget med henne som jag ogillar. Hon hade självklart kunnat bli lite vackrare, ha lite bättre gång, kanske lite rejälare underställ… Men om jag får en fölunge som är precis likadan som hon är kommer jag hjula av lycka! För mig som hobbyryttare räcker hon mer än väl på alla plan, och jag har faktiskt aldrig ridit en häst som jag tycker mer om.

sockanochjag

Heeeelt slut

Usch, vad trött jag är just nu! Idag hade vi fotografering inför vår husförsäljning, och vi har spenderat i princip hela veckan med att packa, putsa, tvätta, städa och ställa i ordning olika saker. Från morgon till kväll, helt utan att överdriva.

Ovanpå det ska man klämma in jobbet (har inte blivit heltid precis) och att ta hand om hästen. Sova 5-6 timmar och så upp och städa igen. Framåt gårdagskvällen tröt motivationen rätt ordentligt kan jag säga. Sjukt dåligt samvete för Sockans skull också, har inte ridit på 3 dagar.

Imorgon ska vi på visning, och titta på ett hus som jag verkligen vill ha. Ska inte skriva för mycket, men det är en hästgård i alla fall. 🙂 Kanske lite över vår budget, men vi får se…

Nästa vecka blir förhoppningsvis lite lugnare, så jag kan komma ikapp med jobb, ridning och blogg. Nästa söndag drar det igång med visningar på vårt hus, så då blir det väl fullt upp igen. Håll tummarna för att vi får en snabb och smidig försäljning kompisar, så jag kan köpa den där drömgården… 😉 Och glöm inte att tipsa era kompisar, ifall någon letar efter ett fräscht hus i Malmö. Nära till flera stall och 2 minuters gångväg till ridhus. 😀

5224261Obs gammal bild sedan vi köpte, men det får duga for now. 🙂

 

Materiell lycka

veiga

Alltså hur fina är de inte? Skulle ju iofs hellre ha den variant från Amazona Sueca som verkar ha inspirerat dessa, men de här är nästan lika bra. 😉

Fick köra 15 mil för att köpa dem (det var ett av de sista exen som fanns) men det var värt det. 😀 Just när jag gått in mina stövlar jag köpte på Falsterbo, provade dessa igår och fick blödande skavsår som på beställning… Nåja, vill man vara fin osv. 😀

Vi har hoppat!

Idag har vi hoppat! Ja, alltså inte hindret i förgrunden, det blågröna, det är alldeles för högt. Och ja, inte det i bakgrunden heller, det blåvita, det är också alldeles för högt.

Vi har hoppat det i mitten, det lilla hindret.. Eller ja, hinder och hinder… Bommen. Idag har vi gått över en bom. Men det var faktiskt inte så läskigt som jag trodde. #dressyrtant

bom