Träning för Charlotte

Idag tränade jag för Charlotte på CS Dressage, det är tredje gången jag rider för henne och jag trivs jättebra! Hon både lyssnar på vad jag funderar på (vilket inte är helt vanligt när det gäller tränare), samtidigt som hon alltid har en bra lösning eller svar på mina funderingar. Tråkigt att vi ska flytta, nu när jag har både bra tränare och hovslagare här nere. Tyvärr tror jag inte att någon av dem är sugen på att följa med mig upp till Småland… Haha! 😉

När jag red fram (innan Charlotte kom) kändes det inte alls bra. Högervarvet fungerar toppenbra och vänstervarvet inte alls lika bra, precis som gårdagens pass. Jag blir frustrerad och grubblar på vad jag kan göra, samtidigt som jag mesar lite med hästen för att jag inte är 100% säker på hur mycket jag kan kräva. Sockan är såklart en liten smartis och gör inte mer än hon måste. 🙂

Vi började i trav, och Charlotte gav mig tipset att hela tiden tänka på att krama vänstertygeln (“som en blodtrycksmätare” haha), så att jag inte blir statisk där och håller i den istället för högern, vilket Sockan (och jag) gärna vill. När det kändes bättre i traven gav vi oss på galoppen. Där fungerar höhögergaloppen jättebra, även om jag tycker att jag får lite för mycket i yttertygeln. Dock handlar det nog om styrka – det kommer bli bättre när Sockan blir starkare och orkar bära sig bättre.

Vänstergaloppen var inte lika rolig. Det blir mycket svårare i det varvet, inte minst på grund av mig. Charlotte påpekade för mig att jag vrider fram högeraxeln lite, och då blev det faktiskt mycket bättre. En stor del av oliksidigheten beror säkert på mig, och att jag är sned efter min olycka. Har den senaste tiden försökt tänka på att sitta rakt så jag inte viker mig i någon sida, men har inte tänkt på att jag kanske vrider hela kroppen. Tänk vilken skillnad det blir när man har någon på marken som kan hjälpa en! Det hade jag aldrig klurat ut själv…  Passet avslutades med en myyyycket bättre vänstergalopp är vi fått till tidigare. Heja Charlotte! 🙂

Slutligen fick jag med mig att jag måste ställa mer krav på Sockan. Jag blir lätt lite osäker och då vågar jag inte kräva något, är fortfarande kvar i tanken att hon är en bebis som bara behöver hjälp och stöttning med minsta lilla. Nu har vi ju trots allt kommit en bit (i traven) och det är dags att fixa galoppen så vi kommer någon vart. Tack Charlotte för att du inte låter mig tramsa, haha! 😀

4 reaktioner på ”Träning för Charlotte

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *