Alltså helt ärligt, på med hjälmen!

Jag vet inte om det är för att jag har mer och mer hästbilder i mina flöden, eller om det faktiskt blir vanligare att ryttare rider utan hjälm. Inte sällan verkar det vara ryttare som tycker att de är lite duktigare än vad de faktiskt är – ni vet, sådana som snackar vitt och brett om att de tränar byten i vartannat och galoppiruetter som “verkligen sitter nu”, men som ändå inte lyckas prestera ett vettigt resultat i Lätt A.

Oavsett vilken nivå man är på bör man alltid ha en hjälm på huvudet, och jag förstår faktiskt inte hur folk resonerar. Hur kan det vara viktigare att det är obekvämt eller förstör frisyren? Alla hästar kan bli rädda eller trampa snett och ramla, allt kan hända.

Framför allt stör det mig när duktiga ryttare gör det, eftersom att dessa självklart influerar yngre personer och indikerar att det är coolt och proffsigt att rida utan hjälm. Nej, tacka vet jag Charlotte Dujardin som är så klok och förmedlar mycket sunda saker om dressyr och ridning i stort – bland annat att man alltid ska ha hjälm. Hon har faktiskt själv ramlat av och fått en skallfraktur, och, ja… Om världens bästa ryttare behöver hjälm, så gör nog du också det.

Får väl helt enkelt avsluta inlägget med en enkel mening:

Ni som rider utan hjälm, glöm inte att skriva upp er som organdonatorer. Det räddar liv!

Dagens pass

Dagens ridpass blev ganska kort, men intensivt. Sockan var superduktig och jobbade på fast det var jobbigt. Just nu jobbar vi med en massa fattningar, för att hon ska stärkas och bli säkrare.

Hon börjar bli riktigt fin nu, satt en del muskler efter sommarens 3-månadersvila. Dock får hon såklart gärna biffa till sig lite till, men det kommer! 🙂

Här är en bild från idag och en från i somras. Visst är det inte bara jag som tycker hon musklat sig lite? 🙂

Jag kanske ska hoppa imorgon

Eller ja, hoppa och hoppa… Det blir nog snarare trava över bommar någon dm över marken. 😉

Dock sjukt otäckt för en dressyr-fegis som mig. Sist jag travade över cavaletti ställde jag mig upp, grabbade tag i manen och blundade… Såatte….

Så om jag plötsligt slutar blogga nu har jag troligtvis blivit gravt traumatiserad av den otäcka hoppupplevelsen. 😉

Falsk kvarka…

Det är såååå himla tråkigt, men vi har minst ett konstaterat fall av sk “falsk kvarka” i stallet. Till 99% var det också det som Sockan har haft, och som gjorde att jag fick ställa av henne i mer eller mindre en månad.

Falsk kvarka är en vanlig benämning för streptokockinfektion, mer specifikt bakterien streptococcus zooepidemicus. Den är inte anmälningspliktig, men veterinärerna rekommenderar ändå isolering.

Sockan fick aldrig feber och var inte medtagen, utan veterinären tyckte jag kunde jogga. Jag ställde dock av henne för säkerhets skull, hon var trots allt lite snorig och hostade ibland under ridning. Nu är hon dock pigg och glad igen, utan symptom.

Just nu är det minst 4 hästar i stallet som varit krassliga, och jag är rädd att det blir långdraget om det går från häst till häst.  Bara hålla tummarna för att de drabbade hästarna kvicknar till snabbt.

Har ni någon erfarenhet av denna bakterie? Hur såg sjukdomsförloppet ut för era hästar?

Nybörjarponnyn Sockan

Alltså ärligt, huuuur söta är de inte?! 😂


Jonathan har ridit 4-5 gånger nu, bara korta korta pass på Sockans vilodagar, men han börjar förstå lättridning nu. Så duktig!

Är dock nästan mer stolt över min snälla snälla häst. 😂🙈 Hon som bara blivit riden av relativt välbalanserade, mjuka ryttare har helt plötligt fått en 2 meter lång nybörjare på ryggen. I början tyckte hon det var skitäckligt, men nu tar hon det med ro och joggar på när han smackar och saktar av när han säger ptrooo (…oftast). Hur duktig är hon inte?! Dessutom vet hon att matte står bredvid med fickorna fulla av godis, det kanske gör sitt… 🙄😂

Nåja, målet är att han ska kunna hänga med mig på uteritter sen när vi köper en till!

Har ni fått upp era respektive på hästen någon gång? 😃

De där gamla älsklingsbyxorna…

Alltså, är det bara jag som har ett par? Ett par ridbyxor som är så gamla att de bleknat 3 nyanser, och som är så slitna att de snart faller isär?

Jag har jättemånga par ridbyxor, men bara ett par som jag verkligen älskar. Detta par använder jag nästan varje dag och tvättar flera gånger i veckan. Nu är baken så sliten att man kan se igenom dem… Haha, kanske dags att hitta ett nytt favoritpar. <3

De var mörkbruna när jag köpte dem…

Uppdatering gånger hundra

Ja, så känns det i alla fall! Det har hänt en hel del de senaste veckorna.

Först och främst: Jonathan har fått jobb i Värnamo! 😀 Han fick det jobbet han ville och de tyckte han gjorde en jättebra intervju. Det drog ut lite på tiden att få till förflyttningen, så vi blev verkligen lite svettiga på slutet innan vi fick veta att han fick det. Tog nästan en månad efter intervjun! Oavsett är det såååå skönt, nu vet jag i alla fall att jag slipper flytta upp utan att veta när han kommer. Han börjar inte förrän 1 mars, så jag får fortfarande bo lite själv, men det är helt klart lättare när man vet en tid. 🙂

Bloggen är tillbaka också (som ni antagligen märker eftersom att jag skriver inlägg, haha). Jag bytte från wordpress.com till wordpress.org och det tog lite tid innan jag orkade flytta över allt. 😉

Sockis har inte fått röra mycket på sig på senaste tiden, då hon tyvärr har varit krasslig (skriver mer om det i ett senare inlägg). Nu är hon dock helt återställd, och vi kämpar på med våra galoppfattningar. 😉 Snart sitter de, haha!

Nu ska vi bara köpa nytt hus, sälja vårt gamla, hitta ny stallplats, helst på gården i köper, men då måste jag hitta en ny häst också, ordna med flytt, komma in i nya jobb… Ja, det finns att göra framöver. Tur att en i familjen kan chilla. <3