Vill inleda med en varning: Ni som har häst i Malmö/Södra Sallerups-området, håll koll. Det känns inte som att det var hästarna som bröt sig ut i detta fall!
I natt fick vi påhälsning, kan man säga. Vi hade gått och lagt oss, och höll precis på att somna när jag hörde hovslag utanför huset. Egentligen inget ovanligt, men nu var det så pass sent (00.30) att jag reagerade.
Jag hade tagit ut mina linser, och är alltså blind som en fladdermus. Ser inte ens en halvmeter framför mig, men Jonathan tittade ut. “Ja, det är en häst där, de rider mitt i vägen. Fast vänta, det är nog ingen på den…” Jag tror inte Jonathan förstod riktigt hur allvarligt det var, men jag flög upp som skjuten ur en kanon. Vägen utanför är nämligen en 70-väg, men folk tenderar att ligga i 90-100 på den. En häst utan reflexer är inte så lätt att se i mörkret.
Jag drog i alla fall på mig de kläder som var närmast, sprang ner för att sätta in linser och ropade till Jonathan att han skulle hämta morötter och rep. Jag rusade ut på vägen (utrustad med en påse morötter och ett hundkoppel) och såg till min förskräckelse att det inte bara var en, utan tre hästar! Jag kände igen dem direkt, det är grannens hästar som Sockan gick med på bete i någon månad – en travare och två shettisar. Gissa hur panikslagen jag blev när jag dessutom såg en bil närma sig i rätt hög fart?!
Eftersom att jag inte hade några reflexer på mig jag heller, och inte visste hur lätt det var att se mig, vågade jag inte gå ut i vägbanan utan jag lutade mig ut och viftade för glatta livet. Trots gatulampor verkar bilföraren inte vara speciellt uppmärksam, och verkar inte se varken mig eller hästarna. Han missar en av dem med en hårsmån (seriöst, kan inte ha varit mer än en halvmeter ifrån ena ponnyn). Han verkar se mig (som nu är skitförbannad och viftar frenetiskt) precis när han nästan är framme vid mig, och börjar sakta in. Stannar en bit bort och frågar om vi behöver hjälp med något. Nääää, liksom, men du var fan inte mer än en meter från att behöva en massa hjälp. Jonathan snackar med honom och säger att VI inte direkt behöver någon hjälp, men det är tre lösa hästar på vägen. Detta verkar dock inte bekymra föraren något vidare, utan han kör därifrån.
Jag går mot hästarna, som från början är rätt skärrade men som ganska snabbt lugnar sig. Så fort de får vittring på morotspåsen följer de mig dock som en rad snälla ankungar, haha, och vi kan leda in dem på vår tomt. Tack och lov har vi staket runt hela, så vi kan ganska snabbt stänga in dem, och i alla fall säkerställa att de inte blir påkörda.

Nästa problem blir dock att få dem att stanna – jag såg framför mig hur de börjar vimsa runt och krossar glasdörrarna i uterummet, sparkar på bilarna och skadar både sig själv och omgivningen, haha. Jag vet som tur är att den stora travaren (som härjade runt en del) brukar försöka verka stursk och gärna härjar runt, men brukar foga sig om man säger ifrån. Grabbade tag med armen om hans huvud/nos och röt åt honom att skärpa sig, vilket lyckligt vis fungerade och fick honom att stå still som ett ljus, haha! Shettisarna var helcoola, skitnöjda med att ha hittat en nice gräsmatta att käka på. Jonathan (som nog tyckte härjiga travaren var rätt äcklig) fick mata med morötter medan jag tillverkade en provisorisk grimma av hundkopplet. Sen fick stackars Jonathan stå och hålla och mata med morötter när jag gav mig på jakt efter grimmor och grimskaft.
Tack och lov har jag ju halva mitt häst-bohag i bilen, så vi lyckades ganska snabbt få på alla tre rymlingarna grimma och grimskaft. 😉 Inte direkt ponny-anpassade, men det gick bra ändå. Vi ringde till grannen som först kollade staketen (hästarna går på lösdrift) men ganska snabbt kom ner till oss. Vi gick tillbaka med de små rackarna, och allt gick bra! 🙂
Det som känns lite obehagligt är dock att elen till hagen varit avstängd, och att alla (tre) trådarna låg på marken. Det går dessutom en fjärde häst i hagen (som var kvar), men som är väldigt svår att fånga. Kan inte låta bli att tänka att det verkar vara någon som stängt av strömmen, öppnat grinden och lett ut de tre som går att få tag på…