Det har hänt mycket sedan sist. 🙂 Inom kort kommer det lite uppdateringar angående:

• Jag har köpt en ny häst
• Vi har köpt ett nytt hus
• Vi har ett nytt företag på (mest J)
• Jag har catfights med diverse företag/organisationer (typ Finnvedsbostäder, Skv)
• Jag har börjat banta men istället gått upp i vikt (hahaha, jag vet… )

Stay tuned kompisar! <3

Alltså, fy fan, jag ångestar typ sönder när jag tänker på stackars, stackars Linn. Hennes fantastiskt fina och talangfulla Soraya är utdömd.

Jag kan inte ens föreställa mig hur Linn känner just nu. Att ens bästa kompis, någon man kämpat tillsammans med i år, plötsligt blir så sjuk att man nästan helt säkert måste ta det svåraste beslutet…

Jag har alltid tänkt att jag ska ha ston, för att det alltid går att avla på dem. I min lilla tankevärld har jag liksom tänkt att det absolut värsta som kan hända är att Sockan skadar och att hon inte kommer kunna ridas mer, men att jag i alla fall kan få en massa mini-Sockisar. Men så är det ju faktiskt inte… Det värsta som kan hända är att de inte ens kommer klara av en dräktighet. Att man MÅSTE ta bort sin bästa vän och träningskompis. Fy, jag vill inte ens tänka på det – bara tanken får det att krypa i hela mig.

All styrka till Linn och Soraya. Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att hon mirakulöst ska bli bättre och ta sig igenom allt det här. <3

Hallå gänget, det var inte igår!

Tyvärr har jag inte ens en bra anledning till varför det tagit mig så sjukt lång tid att skriva ett inlägg, heller. Jag har nog bara inte känt att jag har något att skriva om, egentligen.

En snabb uppdatering i punktform:

• Jag har flyttat till Småland, har bott här själv i en månad nu. Jonathan kommer 1/3. <3
• Vi letar boende närmare Jönköping, just nu pendlar jag 3 timmar om dagen (suck!). Kanske därför det inte blir så mycket bloggat. 🙂
• Har typ inte ridit på en månad. Det är väl också en anledning till att jag inte uppdaterat här, kanske.
• Sockan har flyttat till ett stall i Värnamo. Superfint och med härliga stallkompisar!
• Jag jobbar numera på kontor 4 dagar i veckan. Så annorlunda mot att jobba hemifrån, men SÅ skönt att kunna släppa jobbet vid 17. Bara vi kommer lite närmare Jönköping kommer det vara toppen. 🙂
• Vovvarna mår bra. Rut fyller 10 på fredag. Lite ångest ändå.
• Rubinett blir rundare och rundare om magen. Nu vågar till och med min mamma tro att det kanske, kanske kommer bli en fölunge ändå. 😉
• Jag LÄNGTAR så till sommaren. Hatar snö. Hatar kyla. Blä.

SOM jag saknar varma sommardagar…

Nu SKA jag blogga regelbundet. Lovar. Annars får ni skälla på mig hur mycket ni vill.

Alltså, ibland förvånas jag över hur vissa inom ridsportvärlden på något vis tycker att det är fritt att bete sig hur som helst mot domare, funktionärer och andra nyckelpersoner som får tävlingar och evenemang att rulla på.

Det kom nyligen ut en artikel på Hippson om att en ryttare blivit avstängd från tävling i 6 månader, då denne lagt ut en kränkande/hotfull bild på en domare på sociala medier. Bakgrunden ska ha varit att ryttaren ville ha längre mellan sina starter och att hen inte kom till start i tid pga flera hästar. Ryttaren hävdar att domaren medvetet sett till att ryttaren missat sin start.

Redan på tävlingen blev ryttaren nekad att starta i fler klasser, och nu har disciplinnämnden bekräftat att det var korrekt och att ryttaren får 6 månaders avstängning.

Jag vet inte alls bakgrunden här, om det var domaren eller ryttaren som gjort fel, men om jag varit i samma situation som ryttaren hade jag också blivit frustrerad. Jag hade troligtvis vänt mig “uppåt” för att klaga, eller i alla fall krävt pengarna tillbaka.

Dock är det här det verkar spåra ur, när ryttaren beslutar sig för att offentligt hänga ut domaren med en bild som dessutom uppfattas som både kränkande och hotfull. Jag förstår verkligen inte, VAD är det som gör att vissa människor känner att de har rätt att hänga ut andra personer, som dessutom jobbar ideellt eller för väldigt låg ersättning?

Även i kommentarsfältet går folk loss och härjar fritt. Många tycker visserligen att det var helt rätt, medan andra är otroligt upprörda över beslutet. Och jag blir verkligen trött på hur vissa resonerar….

Någon förbluffas över att det är längre straff än för våldtäkt. Ja, om man likställer fängelse med att inte få åka på hästtävling, absolut… Någon annan blir vansinnig för att man kan mörda och våldta utan att hamna i fängelse, men man får minsann straff för sånt här! Ja, precis som att det är disciplinnämnden som också har ansvar för att fälla våldtäktsmän och mördare… 😉 Alltså jag orkar inte. Det är såhär konspirationsteorier och foliehatts-samfund skapas.

Alltså, det är så himla sjukt att tänka att jag och J ska flytta isär. Även om det bara blir för en kortare period så känns det liksom så himla konstigt. Ska jag sitta ensam hemma om kvällarna? Vem ska jag nu störa mig med hela dagarna? Nä, det känns inte alls kul.

Dessutom finns det för många frågetecken just nu. När ska vi lämna huset? Var ska vi bo sen? Var ska Sockan stå? Även om allt är löst temporärt vill man ju gärna ha en permanent lösning på plats.

Det är helt sjukt, men det är faktiskt inte mer än 1-2 veckor tills jag flyttar. Blä, vad jag kommer hata att bo själv.

Vi (eller ja, mamma) har beslutat vad fölungen ska heta. I början hatade jag det SÅ mycket, men nu tycker jag det är skitkul. Vafan, min häst heter ju Sockan…

Blir det en hingst ska den heta Ruben Drake. Ruben i förnamn, Drake i efternamn. Ja, ni får dö av skratt och/eller tycka vi är helgalna. Men kom igen, hur kul är det inte? Först trodde jag mamma skojade eller hade fått en psykos, men nu tycker jag det är skitkul.

Blir det ett sto ska den hela Drak-Ulla. Fattar ni? Som Dracula. Fast Drak-Ulla. Hahahahaha.

Idag finns det så många hobbyuppfödare som tar sig själva på så stort allvar och döper sin häst till något i stil med “Super Awesome Prince of the World, Ruler of Everything Beautiful and…” (ja ni, fattar). Folk kommer i alla fall inte kunna beskylla oss för det… 😉

Fröken preggo med Drakunge i magen.

Vill inleda med en varning: Ni som har häst i Malmö/Södra Sallerups-området, håll koll. Det känns inte som att det var hästarna som bröt sig ut i detta fall!

I natt fick vi påhälsning, kan man säga. Vi hade gått och lagt oss, och höll precis på att somna när jag hörde hovslag utanför huset. Egentligen inget ovanligt, men nu var det så pass sent (00.30) att jag reagerade.

Jag hade tagit ut mina linser, och är alltså blind som en fladdermus. Ser inte ens en halvmeter framför mig, men Jonathan tittade ut. “Ja, det är en häst där, de rider mitt i vägen. Fast vänta, det är nog ingen på den…” Jag tror inte Jonathan förstod riktigt hur allvarligt det var, men jag flög upp som skjuten ur en kanon. Vägen utanför är nämligen en 70-väg, men folk tenderar att ligga i 90-100 på den. En häst utan reflexer är inte så lätt att se i mörkret.

Jag drog i alla fall på mig de kläder som var närmast, sprang ner för att sätta in linser och ropade till Jonathan att han skulle hämta morötter och rep. Jag rusade ut på vägen (utrustad med en påse morötter och ett hundkoppel) och såg till min förskräckelse att det inte bara var en, utan tre hästar! Jag kände igen dem direkt, det är grannens hästar som Sockan gick med på bete i någon månad – en travare och två shettisar. Gissa hur panikslagen jag blev när jag dessutom såg en bil närma sig i rätt hög fart?!

Eftersom att jag inte hade några reflexer på mig jag heller, och inte visste hur lätt det var att se mig, vågade jag inte gå ut i vägbanan utan jag lutade mig ut och viftade för glatta livet. Trots gatulampor verkar bilföraren inte vara speciellt uppmärksam, och verkar inte se varken mig eller hästarna. Han missar en av dem med en hårsmån (seriöst, kan inte ha varit mer än en halvmeter ifrån ena ponnyn). Han verkar se mig (som nu är skitförbannad och viftar frenetiskt) precis när han nästan är framme vid mig, och börjar sakta in. Stannar en bit bort och frågar om vi behöver hjälp med något. Nääää, liksom, men du var fan inte mer än en meter från att behöva en massa hjälp. Jonathan snackar med honom och säger att VI inte direkt behöver någon hjälp, men det är tre lösa hästar på vägen. Detta verkar dock inte bekymra föraren något vidare, utan han kör därifrån.

Jag går mot hästarna, som från början är rätt skärrade men som ganska snabbt lugnar sig. Så fort de får vittring på morotspåsen följer de mig dock som en rad snälla ankungar, haha, och vi kan leda in dem på vår tomt. Tack och lov har vi staket runt hela, så vi kan ganska snabbt stänga in dem, och i alla fall säkerställa att de inte blir påkörda.

Nästa problem blir dock att få dem att stanna – jag såg framför mig hur de börjar vimsa runt och krossar glasdörrarna i uterummet, sparkar på bilarna och skadar både sig själv och omgivningen, haha. Jag vet som tur är att den stora travaren (som härjade runt en del) brukar försöka verka stursk och gärna härjar runt, men brukar foga sig om man säger ifrån. Grabbade tag med armen om hans huvud/nos och röt åt honom att skärpa sig, vilket lyckligt vis fungerade och fick honom att stå still som ett ljus, haha! Shettisarna var helcoola, skitnöjda med att ha hittat en nice gräsmatta att käka på. Jonathan (som nog tyckte härjiga travaren var rätt äcklig) fick mata med morötter medan jag tillverkade en provisorisk grimma av hundkopplet. Sen fick stackars Jonathan stå och hålla och mata med morötter när jag gav mig på jakt efter grimmor och grimskaft.

Tack och lov har jag ju halva mitt häst-bohag i bilen, så vi lyckades ganska snabbt få på alla tre rymlingarna grimma och grimskaft. 😉  Inte direkt ponny-anpassade, men det gick bra ändå. Vi ringde till grannen som först kollade staketen (hästarna går på lösdrift) men ganska snabbt kom ner till oss. Vi gick tillbaka med de små rackarna, och allt gick bra! 🙂

Det som känns lite obehagligt är dock att elen till hagen varit avstängd, och att alla (tre) trådarna låg på marken. Det går dessutom en fjärde häst i hagen (som var kvar), men som är väldigt svår att fånga. Kan inte låta bli att tänka att det verkar vara någon som stängt av strömmen, öppnat grinden och lett ut de tre som går att få tag på…

Jag och Jonathan har beslutat oss för att ta tag i träning och kost nu. Inte bara för att vi vill gå ner i vikt (även om det är viktigt för oss), men också för att hålla och fräscha. Jag märker jättetydligt att ridning med lite sned sits samt en massa jobb vid dator påverkar min kropp – främst genom ryggsmärtor.

Vi har ingen jättestrikt diet som vi följer, utan har bara beslutat oss för att bättra oss över lag – mer grönsaker, mindre godis och framför allt mindre snabbmat.

I samband med detta har vi också satt upp ett träningsschema – vi ska utföra minst en fysisk aktivitet varje dag. För min del är det ganska lätt eftersom att jag rider nästan varje dag, men jag ska gärna komplettera med gym eller promenad också.

Allt som allt har vi varit ganska duktiga den första veckan. Inte gått 100% all in, men ändå kämpat på. Jag har minskat 0,8 kg i vikt, -2 cm på höfterna och -1 cm på midjan. Jonathan smällde ju till med 3 kg ner, men jag tror han fuskade. 😉