Ridsport som friskvård

Jag är med i en grupp för ekonomiintresserade kvinnor på Facebook, och blev där påmind om en helt absurd grej – ridning är fortfarande inte klassat som friskvård enligt skatteverket. De flesta arbetstagare som får friskvårdsbidrag genom jobbet kan alltså inte använda sitt bidrag för ridning.

Men vad kan då anses vara friskvård?

Jo, det ska jag berätta för dig! Förutom rimliga saker, såsom gymkort, simning och annat som känns ganska självklart, så finns det också en del uppstickare – t.ex. örtbad och minigolf , vilket tydligen är helt okej att dra av som friskvård. Suck.

Inte för att jag på något sätt vill förringa dessa aktiviteter, men jag har svårt att se hur ridning, som ändå är mycket fysiskt ansträngande och dessutom har bevisat positiva effekter både för psykisk och fysisk hälsa, inte ska vara godkänt. Jag har dessutom själv ont i kroppen, vilket faktiskt blir bättre med ridningens hjälp, vilket gör det hela än mer knasigt i min bok.

Vad säger politikerna?

Tydligen så har riksdagen faktiskt godkänt ridning redan 2008, men beslutet kom aldrig hela vägen till skatteverket och ridsport blev därmed aldrig registrerat som avdragsgill friskvård. Inför valet 2014 sa alla partier i riksdagen utom Vänsterpartiet ja till ridning som friskvård (men hallå, wtf V, vad pysslar ni med?!).

Varför är det relevant?

Varför bryr vi oss om hur Skatteverket klassar vår sport? Jo, det kan faktiskt spela stor roll! Många arbetstagare får nämligen ett så kallat friskvårdsbidrag av sina arbetsgivare. Det innebär att de varje år får en summa pengar, ofta minst en tusenlapp, att spendera på friskvård. Dock får dessa pengar oftast bara spenderas på aktiviteter som godkänts av skatteverket, då dessa är avdragsgilla och därmed medför skattelättnader för arbetsgivaren.

Skriv under du också

Nu har i alla fall tidningen Ridsport dragit ihop en namninsamling – kom igen, skriv på du också. Skriv på här.

Ridsport räknas inte som friskvård.

Ridsport räknas inte som friskvård.

Slut på veckan

Nu har jag sjunkit ner i soffan och ska försöka summera veckan innan det är dags för sängen. Kort och gott måste jag säga att det har varit en bra vecka. Sockan har blivit mycket säkrare på sina galoppfattningar, vi kommer sakta men säkert närmare målet. 🙂

Idag har vi också haft visning på huset, igen. Jag hoppas det blir sista. Vi har ett par stycken som håller på att kolla med banken, så förhoppningsvis blir det affär med någon av dem! Jag är sååå trött på att ha fint och välstädat nu, vill kunna stöka till det lite igen. 😉

Alltså helt ärligt, på med hjälmen!

Jag vet inte om det är för att jag har mer och mer hästbilder i mina flöden, eller om det faktiskt blir vanligare att ryttare rider utan hjälm. Inte sällan verkar det vara ryttare som tycker att de är lite duktigare än vad de faktiskt är – ni vet, sådana som snackar vitt och brett om att de tränar byten i vartannat och galoppiruetter som “verkligen sitter nu”, men som ändå inte lyckas prestera ett vettigt resultat i Lätt A.

Oavsett vilken nivå man är på bör man alltid ha en hjälm på huvudet, och jag förstår faktiskt inte hur folk resonerar. Hur kan det vara viktigare att det är obekvämt eller förstör frisyren? Alla hästar kan bli rädda eller trampa snett och ramla, allt kan hända.

Framför allt stör det mig när duktiga ryttare gör det, eftersom att dessa självklart influerar yngre personer och indikerar att det är coolt och proffsigt att rida utan hjälm. Nej, tacka vet jag Charlotte Dujardin som är så klok och förmedlar mycket sunda saker om dressyr och ridning i stort – bland annat att man alltid ska ha hjälm. Hon har faktiskt själv ramlat av och fått en skallfraktur, och, ja… Om världens bästa ryttare behöver hjälm, så gör nog du också det.

Får väl helt enkelt avsluta inlägget med en enkel mening:

Ni som rider utan hjälm, glöm inte att skriva upp er som organdonatorer. Det räddar liv!

Falsk kvarka…

Det är såååå himla tråkigt, men vi har minst ett konstaterat fall av sk “falsk kvarka” i stallet. Till 99% var det också det som Sockan har haft, och som gjorde att jag fick ställa av henne i mer eller mindre en månad.

Falsk kvarka är en vanlig benämning för streptokockinfektion, mer specifikt bakterien streptococcus zooepidemicus. Den är inte anmälningspliktig, men veterinärerna rekommenderar ändå isolering.

Sockan fick aldrig feber och var inte medtagen, utan veterinären tyckte jag kunde jogga. Jag ställde dock av henne för säkerhets skull, hon var trots allt lite snorig och hostade ibland under ridning. Nu är hon dock pigg och glad igen, utan symptom.

Just nu är det minst 4 hästar i stallet som varit krassliga, och jag är rädd att det blir långdraget om det går från häst till häst.  Bara hålla tummarna för att de drabbade hästarna kvicknar till snabbt.

Har ni någon erfarenhet av denna bakterie? Hur såg sjukdomsförloppet ut för era hästar?

De där gamla älsklingsbyxorna…

Alltså, är det bara jag som har ett par? Ett par ridbyxor som är så gamla att de bleknat 3 nyanser, och som är så slitna att de snart faller isär?

Jag har jättemånga par ridbyxor, men bara ett par som jag verkligen älskar. Detta par använder jag nästan varje dag och tvättar flera gånger i veckan. Nu är baken så sliten att man kan se igenom dem… Haha, kanske dags att hitta ett nytt favoritpar. <3

De var mörkbruna när jag köpte dem…

Uppdatering gånger hundra

Ja, så känns det i alla fall! Det har hänt en hel del de senaste veckorna.

Först och främst: Jonathan har fått jobb i Värnamo! 😀 Han fick det jobbet han ville och de tyckte han gjorde en jättebra intervju. Det drog ut lite på tiden att få till förflyttningen, så vi blev verkligen lite svettiga på slutet innan vi fick veta att han fick det. Tog nästan en månad efter intervjun! Oavsett är det såååå skönt, nu vet jag i alla fall att jag slipper flytta upp utan att veta när han kommer. Han börjar inte förrän 1 mars, så jag får fortfarande bo lite själv, men det är helt klart lättare när man vet en tid. 🙂

Bloggen är tillbaka också (som ni antagligen märker eftersom att jag skriver inlägg, haha). Jag bytte från wordpress.com till wordpress.org och det tog lite tid innan jag orkade flytta över allt. 😉

Sockis har inte fått röra mycket på sig på senaste tiden, då hon tyvärr har varit krasslig (skriver mer om det i ett senare inlägg). Nu är hon dock helt återställd, och vi kämpar på med våra galoppfattningar. 😉 Snart sitter de, haha!

Nu ska vi bara köpa nytt hus, sälja vårt gamla, hitta ny stallplats, helst på gården i köper, men då måste jag hitta en ny häst också, ordna med flytt, komma in i nya jobb… Ja, det finns att göra framöver. Tur att en i familjen kan chilla. <3

Jönköping imorgon!

Usch, jag börjar bli rätt trött på allt körande fram och tillbaka till Småland, faktiskt. Jobb, husvisningar, intervjuer för Jonathan… Blä. Jag håller verkligen tummarna för att allt kan lösa sig snart, med jobb, boende och försäljning av vårt hus. 🙂

Imorgon ska vi dock upp  för lite roliga grejer också – pappa fyller år, så vi ska dit och fira. 😀

Jonathan ska på en intervju också, håll tummarna för honom! 🙂

 

Första visningen idag!

Första visningen på huset idag. 28 sällskap kom och 25 st var fortsatt intresserade. Känns toppen, håller tummarna för lite budkrig också.. 😉

Sockan är lite förkyld fortfarande, så ingen ridning på ett tag. ☹️ Håller tummarna för att hon piggar på sig snart. 

Vårt hus är till salu <3

Det är med riktigt blandade känslor som vi lägger ut huset till salu. Vi är jätteförtjusta i huset och trivs verkligen SÅ bra, både med huset i sig och med läget. Det är helt perfekt, ett schysst nyrenoverat hus med närhet till stall och natur, samtidigt som det går supersnabbt (10 min) att köra in till Malmö centrum.

Dock har vi tagit beslutet att vi ska flytta uppåt igen, till mina hemtrakter. Vi ÖNSKAR att vi hade kunnat teleportera huset med oss, (haha) men tyvärr blir det svårt… 😉

Det som känns kul är dock att det verkar finnas intresse. Huset lades ut igår på kvällen, och fick redan samma dag över 3000 visningar på Hemnet (!). Andra hus i Malmö som kom ut tidigare den dagen hade mellan 1000 och 1700. Vi får hoppas att vi hittar en köpare som tycker om det lika mycket som vi gör. 🙂

Länk till annonsen här.

Att välja mäklare

Nu när vi både håller på att sälja och köpa hus förstår man verkligen vikten av en riktigt bra mäklare. Vi har valt att anlita byrån Erik Olsson, och tycker vår mäklare är super. De är inte billigast, men några tio-tusen spelar mindre roll i sammanhanget. Sophie är väldigt duktig, samarbetsvillig, flexibel och hjälpsam vad det än gäller. För att inte tala om tålmodig, vi har tvingas skjuta fram försäljningen två-tre gånger pga olika anledningar och hon är ändå lika positiv och hjälpsam.

Nu i dagarna har vi också stött på en mäklare som inte är lika bra… Vi tittar på hus i Småland, och har alltså 3 timmar upp och 3 timmar hem, när vi åker och tittar på hus. Det innebär i praktiken att vi måste ta ledigt eller sluta tidigt för att kunna åka, det blir ju ca 8 timmar totalt man får lägga på varje visning.

På grund av detta är det såklart extra viktigt att vi verkligen är intresserade av husen vi tittar på, så har vi några frågetecken brukar vi få hjälp av mäklaren att räta ut dessa, så vi vet innan vi åker att det inte finns några klara “dealbreakers”. De flesta mäklare brukar vara mycket hjälpsamma, och dessutom villiga att ordna extravisningar om vi inte har möjlighet att komma på de utsatta tiderna.

För ca 2 veckor sedan hittade vi ett hus som vi är intresserade av, och jag ringde omgående till mäklaren för att ställa lite frågor. Först frågade jag om han kunde visa huset vid annat tillfälle än den enda visningen som fanns bokad, men det kunde han inte. Jag började ställa andra frågor, men det var tydligt att mäklaren bara ville avsluta samtalet. Jag blev lite ställd, men beslutade mig för att maila istället.

Sagt och gjort, jag går noggrant igenom beskrivningen, skriver ner 8-10 frågor och skickar dem till mäklaren. Tyvärr skickar jag via formulär på deras hemsida, så jag får ingen kopia. Det går en vecka, inget svar. Jag mailar igen, frågar om han fått mailet – inget svar.

Jag väntar en vecka till, mailar deras kontor, frågar varför han inte svarar på mail. Nu har det alltså gått två veckor och jag har skickat tre mail – då får jag svar “Jag har varit utomlands 14 dagar, vilka var dina frågor?”. Jag blir tvärsur. För det första, om du ska vara utomlands i 14 dagar, ta inte ett uppdrag utan överlåt det på en kollega. Om du ändå tar uppdraget, se i alla fall till att någon annan svarar, eller i alla fall ha autosvar på. För det andra, vadå “vilka var dina frågor?”, har du slängt mitt tidigare mail? Och för det tredje, kläm i alla fall in ett litet “ursäkta” för att du ignorerat mig i veckor…

Jag svarar att jag tyvärr inte har kvar listan med frågor, då jag skickade via formuläret och inte sparade dem på min dator. Skrev dock att jag skickade mailet för 14 dagar sedan och att han skulle kolla i sin mail om han hittade dem, och att han annars skulle återkomma så skulle jag gå igenom all text igen och skriva ner våra funderingar.

I ALLA fyra mailen underströk jag hur viktigt det var att vi får svar på våra frågor, då vi har 6 timmars körtid och vi inte vill åka upp om det finns några uppenbara dealbreakers för oss.

Behöver jag ens säga att mäklaren inte svarade på mitt sista mail heller?

En av mina frågor var angående takhöjden – då huset var gammalt undrade jag om takhöjden var normal standard. Då det inte stod något om det i annonsen antog vi att det är normalhöjd, men jag frågade ändå för säkerhets skull. När vi kommer in i huset är takhöjden 2 meter. Jonathan är 2 meter lång.

Vi har alltså båda två tagit ledigt och kört i 6 timmar för att titta på ett hus där min sambo inte kan gå rak, bara för att den j*vla mäklaren var för nonchalant och ointresserad för att svara på ett fåtal enkla frågor.

Ja, jag är pissförbannad just nu.

Det värsta av allt var nästan när mäklaren, så fort han hörde mitt namn, sa “Ja om ni har några specialfrågor kan ni ta dem med säljaren, han står där borta. Jag kan inte svara på så mycket.” Med andra ord visste han precis vem jag var och att han skitit i att svara på mina 4 mail. Jo, tack, din jävla åsna, min “specialfråga” är om huset är gjort för människor med 1500-talslängd eller inte, borde inte vara så himla svårt att svara på… Men tack för denna 6-timmars bilutflykt och förlorad inkomst för både mig och min sambo som fick ta ledigt. Så härligt, allt detta fick vi nu helt på köpet för att du är för jävla lat för att göra ditt jobb.

Ska jag vara helt ärlig tycker jag nästan mest synd om säljaren. Mäklaren kom nämligen dessutom sent till visningen, och släppte inte in oss i huset i tid, för han var tvungen att “ställa i ordning”. Kan vara rimligt att göra detta 10 minuter innan, inte efter, utsatt tid. Hade jag fått reda på att vår mäklare behandlade potentiella spekulanter på det här sättet hade jag sagt upp avtalet fortare än kvickt – ger man 70-80 tusen för ett förmedlingsuppdrag hoppas man ju få i alla fall lite valuta för pengarna…

Det ska tilläggas att vi varit i kontakt med många mäklare av varierande kvalitet, men de allra flesta är väldigt tillmötesgående och trevliga. Denna mäklare var exceptionellt dålig, och det är knappast standard – men ändå jäkligt tråkigt för både säljare som kan förlora intresserade köpare, och för köparen som inte får tillräcklig stöttning och hjälp.