Hänt sedan sist…

Ja, oj vad dålig jag har varit på att uppdatera. Igen. Det känns som att det är det enda jag skriver i mina inlägg nu för tiden. 🙂 Till stor del beror det just nu på att jag haft en otroligt kämpig period, främst häst-mässigt men också generellt. Ridningen har varit skittuff för mig, då min kropp blivit väldigt påverkad och jag har fått akut-ont i ryggen efter varje pass. Naturligtvis är detta något som också har drabbat mitt jobb och min fritid, eftersom att jag knappt kunnat sitta (på jobbet eller i soffan/på stol) i längre perioder än 30 minuter.

En normal människa hade kanske slutat rida, men det kändes inte som ett alternativ… 😉

Istället har jag gett mig fasen på att försöka lösa problemet, vilket på egen hand gått sådär. Vissa dagar har det känts bättre, men över lag har det tyvärr eskalerat och blivit värre och värre. Tills i måndags – då red jag för Ingrid Marklund,  B-tränare och domare. Hon gav mig så galet bra hjälp, fokuserade hela tiden på min sits och för första gången på hur länge som helst kunde jag hoppa av Sockan utan att ha ont i ryggen. Det låter kanske inte så märkligt, men för mig kändes det som att jag vunnit högsta vinsten på lotto…

Ingrid hjälpte mig jättemycket med tre, fyra olika saker jag måste tänka på för att sitta helt rak och få en bra position i sadeln. När hon tyckte jag satt helt rak kändes det som att jag lutade mig jättemycket åt ena hållet… Då förstår ni hur snett jag måste ha suttit innan?!

I övrigt var Sockan kanonduktig och fick speciellt beröm för sin fina galopp och arbetsvilliga attityd. Alltid kul när hästen får beröm, fast man vet ju alltid själv att ens egna häst är den finaste i hela världen. 😉

I övrigt: Vi har spontanköpt ett hus (IGEN), Rubinett är tjock och go, och har beräknad fölning om ca 2 veckor, och så har vi tävlat lite. 😀 Mer om allt detta i senare inlägg!

Recap på veckan

Hallå gänget,

Hoppas att allt är bra med er och att ni har haft en bra alla hjärtans dag. Jag har haft en kaotisk vecka, men det känns äntligen som att saker och ting börjar ordna upp sig lite.

Whin fick vara fotomodell när vi skulle plåta en valentines-bild på jobbet. :)

Whin fick vara fotomodell när vi skulle plåta en valentines-bild på jobbet. 🙂

In other news, Jonathan flyttar upp om en och en halv vecka. <3 Äntligen. Det har varit skitjobbigt att vara ifrån varandra, det är ju nästan två månader nu… Även om vi har setts de flesta veckor så blir det ju skitjobbigt att pendla fram och tillbaka samtidigt som man ska fixa allt annat.

Fina J skickade blombud, men kunde inte låta bli att tramsa när han skrev texten på kortet.. ;)

Fina J skickade blombud, men kunde inte låta bli att tramsa när han skrev texten på kortet.. 😉

Vi har också beslutat oss till 99% för att inte sälja huset – inte just nu i alla fall. Alltså, jag ska berätta mer när hela cirkusen är över, men… Omg. Jag är så trött på människor just nu. Nackdelen är att det stoppar upp min stora dröm om att hitta en liten hästgård. Å andra sidan vill vi känna av området lite, veta var vi vill bo, och var Jonathan vill jobba. Det är ju inte säkert att han kommer trivas i en liten stad, utan han kanske vill närmare en (i alla fall hyfsat) stor stad. Och dessutom växer inte fina hästgårdar på träd, precis. 🙂

Ridmässigt har jag ridit tre gånger den här veckan (wohoo, rekord). Sockan sköter sig exemplariskt. Vi har börjat ta tag i galopparbetet nu, bara ett år för sent… 😉

  • Hon har fortfarande svårt att fatta rätt galopp, speciellt höger, men nu händer det bara om jag slarvar och inte hjälper henne tillräckligt – wohoo!
  • Hon kommer ihop mycket bättre nu än innan. Inte bara fullt ös medvetslös framåt. Hon har en väldigt stor galopp och det är skitjobbigt för henne att galoppera (hyfsat) samlat, men vi jobbar på det!
  • Vi har jobbat ganska mycket med öppna i galopp, för att hon ska komma ihop och bära sig – lite styrketräning. Hon tycker det är skitjobbigt, såklart. :)<3 Snuttan. Ena varvet går bättre, medan andra är jobbigt och svårt. Hon tar det säkra före det osäkra, och passar alltid på att bryta av i hörnet innan hon tror det ska bli öppna på långsidan. 😉 Jag växlar mellan öppna och att öka galoppen, för att bibehålla framåtbjudningen… Såååå nu vill Sockan leka galoppör och göra snabbjobb på alla långsidor. Busan, som jag älskar den här hästen alltså! <3
  • Galoppen går ändå stadigt framåt för varje pass. Hon är så duktig, min smarta tjej!

Kom för övrigt på mig själv med att inte rida EN ENDA riktig hörnpassering igår. Har alltid fnyst åt folk som inte rider ordentligt i hörnorna, och plötsligt insåg jag att jag själv sitter på en enda stor oval. Skärpning!

Dagens träning + tortyr

Idag red jag återigen för Charlotte på CS Dressage! Charlotte är som jag nämnt innan jätteduktig, och det faktum att hon är domare gör det hela ännu bättre, för då kan hon dessutom motivera varför ett visst moment hade fått ett visst betyg.

Det sköna var att hon ganska snabbt konstaterade att det är jag som måste tänka mer under tävlingarna, vilket såklart är helt rätt. Sockan sköter sig jättebra om jag bara rider bra också! Vi övade lite programridning och lite övergångar. Galoppfattningarna och galoppen över lag  är verkligen så mycket bättre nu, vilket såklart känns super. Till våren tar vi revansch för helgens kassa tävling. 😉

Om a sidenote, om någon vill tortera sig själv, prova att klippa en sjukt pälsad häst med en hundklippmaskin. Min riktiga maskin har tyvärr gått sönder och jag behövde klippa Sockan snabbt, så jag köpte en på Biltema för 299 och gick loss…. 😉 3,5 timmar senare hade jag klippt hals och bog. Fick dessutom tusen små sylvassa hår innanför kläderna , och inte blev det jämt heller.

Två tummar ner, men jag bjuder på en bild på Tussen när jag klippt fluffet på ena örat. 😉

Så besviken på helgens tävling

Ja, vad ska man säga, jag kan tyvärr bara sammanfatta helgens tävling med ett ord: besvikelse.

Morgonen började tidigt, klockan ringde redan 05.30. Jag hade förberett det mesta dagen innan, men eftersom att vi hade en bit att köra ville jag vara uppe i god tid. Vi höll schemat perfekt, fram tills det var dags för lastning. Som ni kanske förstått sedan innan så är Sockan en dam med stor integritet som tycker att hon minsann har rättigheter här i livet… Så hon skulle inte gå på transporten. Punkt. Vill inte.

Jag önskar att jag hade tagit en bild på henne som jag kunde visa er, för hon ser verkligen sinnessjukt rolig ut. Nosen rakt upp  vädret och världens tjurigaste uttryck i ansiktet. Till och med Jonathan, som inte kan något om hästar, sa att det var supertydligt att hon slagit på “knälåsen” och minsann inte tänkte röra sig en millimeter, hahaha!

När jag köpte henne var hon horribel att lasta, härjade och var rätt farlig, faktiskt. Jag har lagt ner mycket tid på att lastträna henne och hon brukar gå på hur snällt som helst, så jag räknade med att vi skulle få in henne direkt, men lade ändå 15 minuter i schemat för lastning, “ifall hon surar”. Jag borde nog ha tränat lite mer på senare tid, för nu tog det 1 timme och 15 minuter… Och för att göra saken ännu värre var det en olycka på vägen som försenade oss ännu mer.

Vi ringde sekretariatet direkt när de öppnade 8.00 och kollade om jag kunde  bli framflyttad, min starttid var 9.06. Tyvärr fanns det inga strukna så de kunde inte, men vi bad dem göra det om någon strök sig i sista stund. Vi kom fram någon minut innan 9.00, och jag kom upp i sadeln kl 9.04. 2 minuters framridning är lite för lite. 😉 Men jag ville ändå in och visa henne banan inför andra klassen, med tanke på hur ovan hon är vid nya platser. Måste ändå ge henne en guldstjärna för hon sköter sig så bra! Självklart spänd och lite rädd stundtals, men lyssnar och försöker ändå. DUKTIG häst! Tyvärr var publiken inte så rolig, någon som smällde högt i en dörr precis när vi red förbi osv, men sånt får man ju bara leva med.

Blev dock rätt sur när jag red ut från banan, och speakern meddelade att ryttaren efter mig var struken, så det skulle bli en paus på 6 minuter… Tack för den liksom. Även om vi bara fått 6 minuter extra vid en framflyttning är det ändå något!

Andra klassen gick också helt åt skogen. Jag har helt enkelt övat för lite på programridning, tänker bara på vilket nästa moment är, och inte att jag ska rida själva momenten. Det resulterade i 2 (!) felfattningar i höger galopp. Hon har svårt för den och jag vet att jag måste hjälpa henne, men eftersom att jag fokuserade på annat fattade hon fel och vi fick två riktigt låga poäng (2 resp 4). Dessutom red jag fel en gång (gjorde halt där det inte skulle vara halt).

Så besviken på mig själv, för allt var verkligen mitt fel denna gången. Jag borde ha hjälpt henne mer, lasttränat dagen innan och lärt mig programmet bättre. Det positiva är väl att jag i alla fall vet vad jag ska öva på, och att det är lättare att ändra vad jag gör än vad hästen gör.

Dagen slutade med en 5:e-plats i LC på 61,17% och en 7:e-plats i LB på 61.96%. Så besviken. Bläbläblä. Vi kan så himla mycket mer, det vet jag.

Nä, nu blir det hem och öva, och sen hoppas jag att vi kan vara väl förberedda inför vårens tävlingssäsong istället…

Ingen höjdardag!

Idag har det känns som att hela världen är lite upp och ner. Inledde dagen med att hitta hela skåpet i tvättrummet på golvet, hela skiten hade alltså ramlat ner från väggen… Haha, jag tror jag sa “JAG ORKAR INTE” typ tvåhundra gånger inom loppet av en timme. 😉

Slutade med två resor till Svågertorp, och till slut löste vi det hela. Inte exakt vad jag hade tänkt ägna eftermiddagen åt direkt. 😉 Det ledde till att jag inte hade tid att rida innan lektionerna börjar, så jag fick vänta med att åka till stallet tills på kvällen.

Passet idag var ingen höjdare. Det var inte dåligt på något vis, det mesta fungerade och hon lyssnade bra, men det var inte samma go och framåtanda i henne idag. Lite märkligt eftersom att hon vilade igår! Jag jagade på henne rätt ordentligt så sista minuterna på slutet kändes det bra. Nåja, alla kan ha dåliga dagar, även hästar. Får ta nya tag imorgon 🙂

Jag anmälde mig förresten till dressyrtävling på Gärds Ryttarförening. Håll tummarna för mig på söndag! 😀

Bloggtorka deluxe

Jag ber verkligen om ursäkt för det plötsliga stoppet i mitt bloggande – som vanligt hoppar livet fram och tar upp all tid. 🙂 Denna gången är det inte något specifikt som hänt egentligen, utan mer en kombination av jobb, husvisningar, flyttpackning och häst.

Men om jag ska vara lite positiv, hästkraken går som en klocka. Hon är verkligen SÅ rolig att rida, alltid framåt och positiv. Från att ha trasslat in mig i mina egna tankar så pass att jag förstört för mig själv så känns det som att det mesta nu har löst sig! Är verkligen så tacksam att jag började rida för Charlotte, som har hjälpt mig mycket att trassla upp alla svårigheter. Nu är den största utmaningen att inte rida för länge, så hon blir trött… För det är SÅ kul. 🙂

Jag blev dessutom extra glad idag när jag upptäckte att Charlotte faktiskt skrivit lite om oss på sin blogg (ni hittar inlägget här). SÅ kul och peppande att hon också tycker det går på rätt håll. 😀

Sockan och jag på vår första tävling, på Gärds Ryttarförening i februari 2017.

Styrkt av detta har jag nu beslutat mig för att anmäla till en tävling på söndag. Jag väljer mellan Gärds och Trelleborg, men det blir nog Gärds. Där startade jag och Sockan vår allra första tävling för ca 9 månader sedan. Sedan dess har hon stått ca 3 månader över sommaren, så vi har 6 månaders aktiv ridning mellan tävlingarna. Då fick vi 59% och 60% på LC och LB. Det kommer vara samma domare även denna gång, så jag tänker att det är ett bra tillfälle att mäta hur mycket 6 månaders aktiv ridning har gjort. Jag går ut kaxigt och säger att målet i båda klasserna får bli 65%, vilket hade varit personbästa då vi landat på 63/64% tidigare (dock pga galoppen där vi fått låga poäng pga fel fattning och sen korrigering vilket lett till springigt utförande). Då galoppen nu  faktiskt sitter känns det möjligt med 65%. Får se om vi lyckas komma i närheten. 😉

Träning för Charlotte

Idag tränade jag för Charlotte på CS Dressage, det är tredje gången jag rider för henne och jag trivs jättebra! Hon både lyssnar på vad jag funderar på (vilket inte är helt vanligt när det gäller tränare), samtidigt som hon alltid har en bra lösning eller svar på mina funderingar. Tråkigt att vi ska flytta, nu när jag har både bra tränare och hovslagare här nere. Tyvärr tror jag inte att någon av dem är sugen på att följa med mig upp till Småland… Haha! 😉

När jag red fram (innan Charlotte kom) kändes det inte alls bra. Högervarvet fungerar toppenbra och vänstervarvet inte alls lika bra, precis som gårdagens pass. Jag blir frustrerad och grubblar på vad jag kan göra, samtidigt som jag mesar lite med hästen för att jag inte är 100% säker på hur mycket jag kan kräva. Sockan är såklart en liten smartis och gör inte mer än hon måste. 🙂

Vi började i trav, och Charlotte gav mig tipset att hela tiden tänka på att krama vänstertygeln (“som en blodtrycksmätare” haha), så att jag inte blir statisk där och håller i den istället för högern, vilket Sockan (och jag) gärna vill. När det kändes bättre i traven gav vi oss på galoppen. Där fungerar höhögergaloppen jättebra, även om jag tycker att jag får lite för mycket i yttertygeln. Dock handlar det nog om styrka – det kommer bli bättre när Sockan blir starkare och orkar bära sig bättre.

Vänstergaloppen var inte lika rolig. Det blir mycket svårare i det varvet, inte minst på grund av mig. Charlotte påpekade för mig att jag vrider fram högeraxeln lite, och då blev det faktiskt mycket bättre. En stor del av oliksidigheten beror säkert på mig, och att jag är sned efter min olycka. Har den senaste tiden försökt tänka på att sitta rakt så jag inte viker mig i någon sida, men har inte tänkt på att jag kanske vrider hela kroppen. Tänk vilken skillnad det blir när man har någon på marken som kan hjälpa en! Det hade jag aldrig klurat ut själv…  Passet avslutades med en myyyycket bättre vänstergalopp är vi fått till tidigare. Heja Charlotte! 🙂

Slutligen fick jag med mig att jag måste ställa mer krav på Sockan. Jag blir lätt lite osäker och då vågar jag inte kräva något, är fortfarande kvar i tanken att hon är en bebis som bara behöver hjälp och stöttning med minsta lilla. Nu har vi ju trots allt kommit en bit (i traven) och det är dags att fixa galoppen så vi kommer någon vart. Tack Charlotte för att du inte låter mig tramsa, haha! 😀

Låååånga dagar och dåliga ridpass

Har precis kommit hem från stallet, inget kanonpass idag precis. Egentligen gick det väl ganska bra, men hon är lite oliksidig och övningarna vi gjorde idag gjorde det extra tydligt. Känns inte kanon såklart, men imorgon kommer Charlotte och hjälper oss. 🙂

Igår var jag i Jönköping på tjänsteresa, och dagarna blir verkligen såååå långa. Steg upp vid 5 och kom hem vid 20.00, haha. Ingen höjdare.

Nåja, får se fram emot morgondagens lektion. 🙂

Ska ni hitta på något kul i veckan?

Galopp på utebanan

Idag har jag haft fullt upp med jobb, men passade på att smita iväg på eftermiddagen för att rida. Får ta igen lite jobb på kvällen, men det kan det vara värt. 🙂

Galopp på utebanan

Vi har så himla fin, ny utebana på klubben, jättestor och fräsch (80 x 60 tror jag?). Vädret var så härligt idag att jag beslutade mig för att rida där. Det blev mycket fattningar i båda varven för att hon ska bli stark. Hon är så duktig, kämpar på fast det är svårt. <3 Det märktes att hon blev trött på slutet, så imorgon får hon vila. Passar perfekt eftersom att jag ändå ska till Jönköping imorgon.

På torsdag ska jag träna för Charlotte igen, ska bli superkul! 🙂

Hur söta är inte de här små lurvöronen?

Back to basic

För höga krav

Efter Sockans viloperiod pga sjukdom har jag bara ridit ett par gånger, men jag har insett att jag måste backa lite i vilka krav jag ställer, och se mer övergripande på ridningen. Jag har en tendens att sikta in mig på en specifik detalj, och går all in på att just den ska fungera. T.ex. traven, den är jättefin nu, men istället för att jag har varit nöjd med det och fokuserat på saker som absolut inte fungerar (t.ex. allt som har med galopp att göra) så har jag gått all in på att plocka fram mer schvung och flashighet i traven. Absolut något som ska göras, men kanske inte just nu, utan om ett år, när alla grunder sitter superbra.

Galoppen är svårast

Galoppen har ju t.ex. inte fungerat alls sedan min skada, som det nu faktiskt är ett helt år sedan den inträffade. (För er som inte vet fick jag två frakturer i höften, ni kan läsa mer om det här.) Jag började rida för tidigt, hade jätteont och blev sned, vilket tyvärr fortfarande håller i sig. Snedheten medför att jag ger Sockan dubbla signaler, och fattningarna sitter inte alls, det blir fel galopp otroligt ofta. Detta har i sin tur lett till att vi (både jag och hästen) liksom tänker i spiraler just runt fattningarna. Över-tänkandet gör allt tusen gånger mer komplicerat än vad det ska vara, och det blir pannkaka av allt.

öva, öva, öva…

Jag har beslutet mig för att fattningarna bara SKA fungera nu, och det blir bättre och bättre, men fortfarande inte bra. I torsdags lånade jag dock en bomlös sadel av en kompis i stallet, bara för att testa. Jag hamnade inte bra i den alls, så jag ställde mig i fältsits och “slafsred” lite – och helt plötsligt funkade varenda j*vla fattning klockrent. Hon lyssnade superbra både fram och tillbaka, och fattade rätt direkt bara jag la bak ytterskänkeln.

I fredags gjorde jag samma sak. Då red jag bara lite kort efter att Jonathan hade skrittat och travat lite, men då ställde jag mig upp i lätt sits, släppte alla krav på att formen ska vara hundraprocentig och att traven ska vara jättesamlad och balanserad innan fattning (sjukt svårt att släppa på detta för mig, tant supernoggran-dressyris som har kämpat SÅ för att få en fin och stadig form, haha), och så lät jag bara henne trilla på i öppen form, gjorde en massa övergångar mellan trav och galopp i båda varven. Och det bara fungerade! Hon är så söt också, blir så himla glad när man berömmer henne. Ville inte alls lägga av när vi skulle, utan tog lite egna initiativ och gjorde några övergångar helt på eget bevåg innan hon kände sig klar. Haha, sötnos, jag brukar styra med järnhand men när hon bara är så glad och busig får hon hållas. <3

Men blir man inte trött på sig själv liksom? När något som egentligen är så lätt blir så svårt bara för att man analyserar sönder momentet. Tur Sockan står ut med sin matte, haha.