Om mig…

…och odjuren! Ja, för odjur är de faktiskt mer eller mindre hela tiden.

Om mig


11896199_10153468532596550_4544272464402615052_n
Jag heter Sanna (vilket borde ha framgått med all önskvärd tydlighet med tanke på bloggens namn, haha) och jag bor tillsammans med min sambo Jonathan i Malmö.

Jag jobbar numera som webb- och e-handelskonsult (www.ny-hemsida.com), och driver också en egen e-handel (www.petmarket.se).

Jag har alltid varit en ganska driven person, när jag var 19 startade jag mitt första företag – en webbutik med hundprodukter. Efter ett par år fick jag erbjudande om att bli delvis uppköpt av en stor e-handelskoncern, och vi bytte namn på hemsidan och utökade sortimentet. Butiken blev en av de största djurbutikerna på nätet, och jag var kvar som delägare och VD i 2,5 år. Tyvärr kände jag efter det andra året att jag och de andra delägarna inte riktigt “drog åt samma håll” – vi ville driva butiken på olika vis. Inget av dem var nog fel, men företaget var min bebis som jag själv startat vid 19 års ålder, och när jag inte kände mig helt nöjd med riktningen vi gick i beslutade jag mig för att säga upp mig och sälja min andel av företaget. Jag var därefter “bara” anställd i ett par år, men entreprenörsådran i mig skriker allt som ofta och jag har en förmåga att se affärsidéer överallt. Sommaren 2016 beslutade jag mig återigen för att starta eget, och det blev först konsultbolaget och ett par månader senare e-handeln Petmarket.

Hästar har varit en del av mitt liv som barn – jag fick min första ponny i 11:års-åldern, och tävlade dressyr på henne i något år. Jag slutade dock helt med hästarna när jag började gymnasiet, och det är inte förrän nu jag tagit upp hästeriet igen.

Hundar har inte alltid varit en del av mitt liv – lillebrorsan är allergisk mot pälsdjur, så när jag var 17 och flyttade ihop med min första pojkvän blev det illa kvickt inköpt en liten valp! Nu har jag 2 egna hundar, båda border collies.


Om Sockan

11898919_10153476602476550_531772268931487087_n

 

Sockan (20), SWB f. 2004
e. Sack – u. Sobella (20) – ue. Bellini

Sockan, Strumpan, Tusse, SKETNA TOKFIA (in case of okontollerat bockande, haha), kärt barn har många namn! Sockan är en riktig liten pärla – jag känner hennes uppfödare mycket väl, och har känt Sockan sedan hon var föl. Hon reds inför treårstestet som hon gick i Tingsryd, men efter det har hon av olika anledningar (dock ej pga henne själv eller skador) ridits mycket sporadiskt och har egentligen aldrig gått kontinuerligt – helt enkelt en dam som mest haft det fantastiskt bra i stora, fina hagar hela livet.

När jag fick för mig att det var dags att köpa häst igen, efter 12 års uppehåll, började jag kika på hästannonser utan en tanke på lilla Sockan som stod i samma stall som mammas häst – tills mamma pratat med Ragnvi som äger stallet och också fött upp Sockan. Det ena ledde till det andra, och helt plötsligt blev Sockan en stads-häst! 😉 Jag köpte henne våren 2016, och det är först sedan dess jag börjat rida igång henne “på riktigt”. Vi är med andra ord två glada nybörjare, och förhoppningsvis klarar vi av att ta oss runt en enkel dressyrbana NÅGON gång i framtiden… 😉


Om Rut

924415_705323956172406_1150898543_n

 

Tatoos X’Rut, border collie f. 2008
HD grad A, e. Bill u. Per Birrings Aiya ue. Zack

Rut är min första egna hund, och jag älskar den lilla räkan av hela mitt hjärta! Hon var 1,5 år gammal när våra vägar korsades – jag skulle påbörja min utbildning med inriktning på entreprenörskap inom hundbranschen och behövde en vuxen hund. Jag hade bestämt mig från början – det skulle vara en border collie, för “ska man ha en tävlingshund så ska man ha en hund som kan bli bäst på allt” (sådetså). Rut fungerade inte som vallhund i sitt första hem, och när jag besökte henne sa det klick – kärlek vid första ögonkastet!

Hon trivdes inte så bra med sitt tidigare hem och hundarna där, hon var väldigt låg och osäker på grund av en annan tik i familjen. När hon kom till mig började hon sakta bygga upp sitt självförtroende och bandet mellan oss är oerhört starkt – något som jag inte upplevt med något annat djur innan.

Rut och jag har tränat väldigt mycket, men tävlat sällan. Hon är min sidekick i vått och torrt, och ligger mycket hellre jämte mig hela dagarna när jag jobbar, än att gå ut i trädgården och leka med Whin.


Om Whin

11312443_1655314314697533_1359792900_n

 

Whin, border collie f. 2010
HD grad B, e. Sky u. Guldgruvans Penny ue. Dallees Diesel

Whin är hunden som inte alls skulle bli min egentligen – jag var på jakt efter en vallhund, då jag på denna tiden bodde på landet och ville ha en kompis att valla fåren med. Jag skulle med andra ord ha en border collie med mycket meriterade föräldrar. Men så fick jag genom kontakter veta att Whin och hans syskon kommit till världen, och när jag såg den lilla fulsöta fläckiga valpen smälte mitt hjärta.

Jag hade hela tiden vetat att Whin inte skulle bli en “garanterad” vinnare i fårhagen – köper man en hund med föräldrar som inte har tävlat jättemycket är det mer grisen i säcken än om man köper efter två SM-vinnare, även om det såklart, precis som med hästar, aldrig finns några garantier. Jag blev ännu mer osäker när jag fick höra vallhundsvärldens reaktioner på honom – på grund av sin färg blev han utdömd av de flesta redan innan han sett får för första gången. Som tur var beslutade jag mig ändå för att försöka med vallningen, och nybörjare som jag var, googlade runt som en galning för att hitta en bra tränare. Till slut hittade jag fantastiska Anna Östman och Peter Helen (Peter har också tränat och tävlat SM, NM mm med Ruts pappa Bill). Ett par resor till Danmark, och plötsligt var den där fula, fläckiga rackaren till hund inte så tokig längre! Mitt favoritcitat angående Whin kom från en medelålders kvinna som vid första anblicken fnös åt honom och vasst påpekade att “det där kan inte vara en riktig border collie!”. 10 minuter senare, när hon fått se hunden på fåren, bad hon om ursäkt och bekräftade att “Jodå, det där är visst en RIKTIG border collie!”.

Av olika anledningar (främst separation från mitt ex och flytt från landet till staden) har jag och Whin inte haft möjlighet att utvecklas inom vallningen som vi skulle ha önskat. Vi hoppas dock att vi kan hitta en bra tränare nu när vi flyttat till Malmö, så vi kan komma ut och visa att fula små fläckiga hundar VISST kan valla får.. 🙂