Back to basic

För höga krav

Efter Sockans viloperiod pga sjukdom har jag bara ridit ett par gånger, men jag har insett att jag måste backa lite i vilka krav jag ställer, och se mer övergripande på ridningen. Jag har en tendens att sikta in mig på en specifik detalj, och går all in på att just den ska fungera. T.ex. traven, den är jättefin nu, men istället för att jag har varit nöjd med det och fokuserat på saker som absolut inte fungerar (t.ex. allt som har med galopp att göra) så har jag gått all in på att plocka fram mer schvung och flashighet i traven. Absolut något som ska göras, men kanske inte just nu, utan om ett år, när alla grunder sitter superbra.

Galoppen är svårast

Galoppen har ju t.ex. inte fungerat alls sedan min skada, som det nu faktiskt är ett helt år sedan den inträffade. (För er som inte vet fick jag två frakturer i höften, ni kan läsa mer om det här.) Jag började rida för tidigt, hade jätteont och blev sned, vilket tyvärr fortfarande håller i sig. Snedheten medför att jag ger Sockan dubbla signaler, och fattningarna sitter inte alls, det blir fel galopp otroligt ofta. Detta har i sin tur lett till att vi (både jag och hästen) liksom tänker i spiraler just runt fattningarna. Över-tänkandet gör allt tusen gånger mer komplicerat än vad det ska vara, och det blir pannkaka av allt.

öva, öva, öva…

Jag har beslutet mig för att fattningarna bara SKA fungera nu, och det blir bättre och bättre, men fortfarande inte bra. I torsdags lånade jag dock en bomlös sadel av en kompis i stallet, bara för att testa. Jag hamnade inte bra i den alls, så jag ställde mig i fältsits och “slafsred” lite – och helt plötsligt funkade varenda j*vla fattning klockrent. Hon lyssnade superbra både fram och tillbaka, och fattade rätt direkt bara jag la bak ytterskänkeln.

I fredags gjorde jag samma sak. Då red jag bara lite kort efter att Jonathan hade skrittat och travat lite, men då ställde jag mig upp i lätt sits, släppte alla krav på att formen ska vara hundraprocentig och att traven ska vara jättesamlad och balanserad innan fattning (sjukt svårt att släppa på detta för mig, tant supernoggran-dressyris som har kämpat SÅ för att få en fin och stadig form, haha), och så lät jag bara henne trilla på i öppen form, gjorde en massa övergångar mellan trav och galopp i båda varven. Och det bara fungerade! Hon är så söt också, blir så himla glad när man berömmer henne. Ville inte alls lägga av när vi skulle, utan tog lite egna initiativ och gjorde några övergångar helt på eget bevåg innan hon kände sig klar. Haha, sötnos, jag brukar styra med järnhand men när hon bara är så glad och busig får hon hållas. <3

Men blir man inte trött på sig själv liksom? När något som egentligen är så lätt blir så svårt bara för att man analyserar sönder momentet. Tur Sockan står ut med sin matte, haha.

Ryttarens mentala spärrar

Nyligen gick det upp för mig hur sjukt mycket den mentala biten spelar in på ridningen, och hur man kan “hjälpa sig själv” för att komma förbi det.

Jag har länge haft stora problem med yttersidan i vänster varv, speciellt i galoppen. Hur mycket jag än har tänkt på det så glappar jag på yttern och “styr runt” med innertygeln, i t.ex. volter eller hörnpasseringar. Har därmed inte heller lyckats samla ihop galoppen speciellt bra, utan den har blivit lite flängig.

Det har verkligen inte spelat någon roll vad jag har gjort – jag har alltså suttit och pratat högt med mig själv och upprepat “släpp innern, få tag i yttersidan, släpp innern, få tag i yttersidan, släpp innern, få tag i yttersidan,” men lik förbannat när man kommer in i volten känner jag, samtidigt som jag säger högt för mig själv “släpp innern, få tag i yttersidan,” hur jag gör EXAKT tvärt om, dvs släpper yttern och styr med innern, för det sitter så mycket i bakhuvudet att “det är så man gör när man ska svänga i galoppen”.

Efter ett par gånger insåg jag att jag måste göra något annat för att tänka om. Då började jag fundera, när behöver man verkligen ha koll på yttersidan i galoppen? Jo, om man ska påbörja en arbetspiruett, till exempel. Då provade jag helt enkelt att tänka att precis efter den här hörnpasseringen, eller efter en bit på volten ska jag påbörja en arbetspiruett, så jag måste vara väl förberedd. Naturligtvis är vi inte där i träningen ännu att vi kan påbörja piruetter, men bara tanken att “nu ska jag förbereda en piruett” istället för “nu ska jag svänga” gjorde enorm skillnad, och plötsligt gick det hur bra som helst att få tag i yttersidan. Galoppen blev dessutom så mycket bättre direkt!

Ibland inser man verkligen hur korkad man är, och att man verkligen är kvar i de gamla “spåren” som man är van vid. 🙂

19757995_10155333491091550_234243374_n
Sockan being very fashionable. 😉 Den där barbackapadden är för ful alltså! Tur att sadelutprovaren kommer ut snart så vi kan få något vettigt till damen. 🙂

Idag kan jante dra åt helvete!

Jag är generellt inget fan av jantelagen, men just idag känns den extra dum och onödig. Idag tänkte jag nämligen passa på att vara sjukt stolt över mig själv och min fina fina häst! 😀

Som ni kanske har läst så red vi Pay n Ride igår. Sockan har bara varit ute på en tävling tidigare, så denna PnR var hennes andra tillfälle någonsin i en “tävlingssituation”. Sockan är ordentligt riden i ungefär 8-9 månader nu – med andra ord på samma utbildningsnivå som en 4-4,5:åring.

På framridningen kändes hon superfin, helt med mig och framåt. När vi väl kom in i ridhuset spände hon sig ganska mycket och gick emot, ville inte gå nära staketet eller domarbordet t.ex, vilket ledde till att jag tog mer i henne än jag brukar, vilket i sin tur ledde till lite tjafs. I den avslutande halten var jag mest frustrerad, lite besviken över att jag inte kunnat visa upp vad vi egentligen går för. Även om jag vet att det handlar om spänning hos hästen, och att det kommer försvinna så småningom när hon fått lite rutin på nya situationer och tävlingar, så är jag otålig och vill visa oss från vår bästa sida NU. 🙂

När jag skulle skritta ut bad domaren mig att stanna, och sa att han ville byta några ord, och efter det var jag på fantastiskt humör igen! Han sa att poängen kommer bli dåliga (det blev 64,3% så inte så tokigt för att vara andra gången) MEN att han inte vill att jag ska ta åt mig av det. Att jag har en fantastiskt fin häst, att det är synd på spänningen och tjafset, men att jag löste situationen jättefint och gjorde ett bra jobb. Han sa också att han hoppas att jag kommer kämpa på och fortsätta, för han vill verkligen att vi ska ta oss förbi de lätta klasserna och komma upp och tävla lite högre klasser.

Jag kan knappt uttrycka hur glad jag blev över det fina berömmet! Framför allt är jag stolt, för vi har faktiskt tagit oss hit helt själv. Jag som inte ridit på 13 år, och hästen som var helt grön, vi har faktiskt gjort det tillsammans helt själv. Som jag har kämpat och slitit och ibland varit så frustrerad att jag håller på att sprängas för att jag inte VET hur jag ska lösa en specifik situation. Men vi har faktiskt gjort det själv! Naturligtvis har jag haft tur med mycket, jag har fått tag på en superhärlig häst och jag har turen att ha en duktig mamma som jag kan ringa och fråga saker efter varje pass, även om hon inte bor i närheten. Jag har bara ridit för instruktör 3-4 gånger och har inte fått någon annan “proffshjälp”. Det är SÅ SKÖNT att höra att man är på rätt väg, att jag liksom inte fuckat upp hästen totalt med mina nybörjarfasoner. Detta pepp var värt så otroligt mycket! Trots att det bara var en kommentar efter en PnR-LC känns det som ett SM-guld, hahaha!

finsnok
Sötsnoken nybadad. <3

snoktävling
Klicka på bilden eller här för att se filmen.

Snart pay n ride!

På söndag har vi Pay n Ride på klubben, och jag bestämde mig ganska tidigt för att passa på och vara med. Toppen att få en bedömning utan att behöva åka en meter i transport. 🙂

Jag håller tummarna för att hon visar sig från sin bästa sida och inte får panik vid åsynen av domarbordet, haha… Andra svårigheten blir väl att lära sig programmen!

De senaste gångerna jag har ridit har hon känts så himla fin, så jag hoppas det håller i sig till tävlingen också! 😀 Hon får vila idag, så tar jag ett förberedande pass imorgon!

snok2snok

Barbackaridning

Igår blev det en snabb sväng i stallet – egentligen tänkte jag inte rida alls, men sen fick jag lite feeling och beslutade mig för att köra ett barbackapass!

Jag tänkte bara skritta och trava lite lätt, men det slutade med ett riktigt arbetspass i traven, för plötsligt började hon jobba på och det kändes riktigt bra – bättre än det gjort på länge! Hon var riktigt med för hjälperna och började trampa på och ta i ordentligt. Ironiskt nog tror jag det beror på att jag inte hamnar bra i sadeln, det är nog dags att byta ändå…

13275782_10154044890686550_1996858670_n

Vi är kompisar igen!

Äntligen! Jag och Sockan börjar bli kompisar igen. Efter mina två (nästan tre) veckor utan ridning har vi haft lite svårt att hitta tillbaka till varandra, och helt enkelt inte varit lika synkade som vi varit tidigare.

Nu känns det dock toppen! Idag tränade vi galoppfattningar och att hålla galoppen kort. Eftersom att hon blivit galopperad så lite under ryttare har hon haft svårt att fatta rätt, och att hålla ihop galoppen – det har varit standarden att det går lite fortare hela tiden. Hon har också varit lite stressad då hon vet att fattningarna lätt blir fel och har därför sprungit på ganska fort. De börjar bli bättre, men vi har fortfarande mycket att jobba på.

Idag fick jag dock infallet att fatta höger (den svåra galoppen) ur skritt. Jag skrittade, flyttade henne lite inåt (alltså från spåret för vänsterskänkeln) och gav galoppskänkel. Döm min förvåning när hon fattar hur fint som helst, och håller tempot i galoppen jättefint?! Ibland tror jag att jag bara måste tänka lite utanför boxen, och inte snöa in mig på det som inte fungerar. Hon är så fin lilla pluttan! <3

snok

Jag är så glad för att vi börjar komma överens igen. Jag har jobbat mycket med sätet och hon svarar bra på det. Jag har aldrig gjort det med någon annan häst och inte riktigt fattat grejen innan, men det är verkligen häftigt när man kan öka och minska bara genom sätet.

Efter ett sånt här ridpass känns det nästan synd att betäcka henne nästa år, haha! Men jag hinner väl ångra mig igen… 😉

Vårens första ridtur

Efter att ha varit borta i två veckor var det härligt att sitta i sadeln igen, inte minst när solen sken och himlen var klarblå!

Emma som har tagit hand om Sockis när jag har varit borta har gjort ett toppenjobb, hon tycker verkligen om Sockan (inte så konstigt, det gör ju jag också! Hon är lätt att tycka om…;) ) och de har haft kul ihop nu när vädret är lite mer uterittsvänligt.

Jag och Sockis körde ett travpass på ridbanan igår. Vi var lite osynkade och det blev lite bråk i början, men på slutet när vi hade gnabbats lite gick hon superbra! Jag har inte vågat rida på riktigt tidigare, varit lite för rädd om min “bebis”… Men mamma skällde på mig sist och sa att jag måste kräva lite arbete, och jag vet ju att hon har rätt egentligen… Så på slutet blev det lite tryck i tanten. Går hyfsat bra att hålla i det när vi kommer dit, men tar någon minut efter skitt på lång tygel eller galopp att byta tillbaka och hitta “läget” igen.

Nåja, det kändes toppen i alla fall, och jag ser fram emot att köra ett nytt pass idag. 🙂

17821052_10155029477311550_101884921_n
Tussen. <3

17820954_10155029477571550_166761034_n
En halvbadad Snokis letar efter bästa lerpölen…

Jag har gjort något jättedumt!

Ja, det är sant! Jag har nämligen anmält oss till en tävling!

anmalan

Jag är skitskraj just nu. Det känns som att hela magen är full av speedade fjärilar, och jag har gått igenom allt i huvudet tusen gånger – vad jag ska ta med, vad jag ska träna på, hur det går till…

Inte för att det är något avancerat, precis. En LC:2 och en LB:1, men likväl Sockans allra första tävling någonsin, och min första på 13 år! Jag är såklart jättenöjd om jag får in henne på banan ens, men nervositeten finns där likaväl.

OM hon ens går in på banan är jag inte speciellt orolig för skritten eller traven. Hon känns SÅ fin just nu, mjuk, samarbetsvillig och energisk. Däremot galoppen har vi inte tränat på sedan jag bröt bäckenet, i september, och då hade vi precis börjat öva på fattningar. Ibland (ganska ofta) blir det vänstergalopp i högervarvet, och även om hon nu orkar galoppera i hyfsat schysst tempo sladdar vi ibland utåt i volterna. Nåja, nollar vi galoppen så gör vi väl, det kommer fler chanser. 🙂

Tack och lov följer min fantastiskt snälla mamma med, hon kommer ner från Småland för att hjälpa mig på vår första tävling!

Håll tummarna för oss. <3

Hästen utvecklas men bloggen står still

På senaste tiden har jag verkligen varit usel på att blogga regelbundet! Det känns som att min olycka och bäckenbensfrakturerna satte stopp för det hela, och därefter har jag liksom inte riktigt kommit igång.

Den goda nyheten är väl att jag kommit igång med ridningen igen, och försöker hålla igång för fullt. Jag märker stor skillnad på hur Sockan ser ut och hur mycket hon orkar. Traven känns super, nu är det bara galoppfattningarna vi kämpar med – hon har haft svårt att fatta höger galopp, och jag har avvaktat för att stärka upp och få henne liksidig. Nu går det dock ganska bra, så jag funderar på att kanske anmäla mig till en tävling den 18/2… Bara LC och LB eftersom att det blir Sockans första tävling någonsin, och min första på ca 15 år… Men det känns supernervöst. Jag ska klura lite till på det… 😉

sockan-jmf
Sockan nu jmf med i somras när jag började rida henne.

Jag velar fortfarande mycket angående om jag ska betäcka henne i år eller inte. Jag vill ha en fölunge som är redo att börja ridas om 4-5 år när Sockan börjar bli äldre. Risken är väl dock att hon får förbli avelssto om jag börjar ta fölungar, för mamma vill också ha en avkomma efter henne, och även andra personer har visat intresse… Vi får se! Amalie som jag rider för tyckte jag skulle vänta ett år och passa på att tävla lite, så det kanske får bli så. Och när man har avslutat ett riktigt bra pass är man inte så sugen på att sluta rida henne heller.. 😉 Nåja, det är ju några månader kvar tills jag måste bestämma mig!

Gårdagens ridpass

Jag har ju glömt att skriva om ridpasset igår..! Sen senaste månaden har Sockan mest skrittat och travat för att hålla uppe konditionen, men nu när vi står på en ordentlig anläggning igen har vi självklart börjat “på riktigt” igen.

Det har blivit ganska mycket mjukstart med uteritter, men igår bestämde jag mig för att sitta en runda på banan. Dagen innan hade vi haft världens fight – Tussen tycker nämligen att det är heeeelt okej att slängtrava, försöka “springa ifrån” matte och vara allmänt super-taggad på livet. Hur mycket jag än älskar heta hästar, och tusen gånger hellre skulle ha det än en liten segis, blev vi rätt sura på varandra i förrgår. Jag tyckte nämligen att “nu fasen får det vara nog med trams”, medan Sockan tyckte att det var skitnice att springa på. Efter en rejäl dust kom vi dock överens om ett okej tempo, och jag avslutade passet nästan omgående efter att hon gett med sig.

sockan.png
Gulle-Tussen!

Jag förväntade mig samma scenario även igår, och föga förvånande började vi ridpasset i ungefär samma takt som om någon hade satt eld i svansen på henne. Det tog några varv innan hon lugnade ner sig och accepterade förhållningarna, men sedan var det precis som att spärren släppte och hon gick så jäkla fint! Det var precis som att gårdagens bråk (som jag lyckades ta igenom) hade tagit skruv, och hon insåg att det inte var så kul att bråka. Det var verkligen så himla roligt, hon jobbade på superbra och aktiverade verkligen kroppen, samtidigt som hon tog förhållningar, lyssnade på små hjälper, låg jättefint i formen även i övergångarna, och inte bråkade på något vis. För en häst som är riden så extremt lite är hon verkligen SÅ duktig, och suger till sig ny kunskap som en liten svamp!

Innan mamma hjälpte mig att “rida igenom henne” så att vi verkligen kom till arbete har hon alltid kastat lite med huvudet för att försöka komma undan, hastat på och inte velat t.ex. böja sig åt ena hållet, allt för att jag lät henne komma undan med det. Nu, när jag faktiskt börjar ställa lite krav på henne, är hon jättefin i munnen och följsam för hjälperna på ett helt annat sätt. Det var verkligen en dröm att rida igår. <3 Nu kommer det väl efterföljas av sjuttio pass som inte alls går lika bra, men man får leva på de gånger som allt verkligen klickar. 😉 Nu är hon dyr, hästapållan! <3