Back to basic

För höga krav

Efter Sockans viloperiod pga sjukdom har jag bara ridit ett par gånger, men jag har insett att jag måste backa lite i vilka krav jag ställer, och se mer övergripande på ridningen. Jag har en tendens att sikta in mig på en specifik detalj, och går all in på att just den ska fungera. T.ex. traven, den är jättefin nu, men istället för att jag har varit nöjd med det och fokuserat på saker som absolut inte fungerar (t.ex. allt som har med galopp att göra) så har jag gått all in på att plocka fram mer schvung och flashighet i traven. Absolut något som ska göras, men kanske inte just nu, utan om ett år, när alla grunder sitter superbra.

Galoppen är svårast

Galoppen har ju t.ex. inte fungerat alls sedan min skada, som det nu faktiskt är ett helt år sedan den inträffade. (För er som inte vet fick jag två frakturer i höften, ni kan läsa mer om det här.) Jag började rida för tidigt, hade jätteont och blev sned, vilket tyvärr fortfarande håller i sig. Snedheten medför att jag ger Sockan dubbla signaler, och fattningarna sitter inte alls, det blir fel galopp otroligt ofta. Detta har i sin tur lett till att vi (både jag och hästen) liksom tänker i spiraler just runt fattningarna. Över-tänkandet gör allt tusen gånger mer komplicerat än vad det ska vara, och det blir pannkaka av allt.

öva, öva, öva…

Jag har beslutet mig för att fattningarna bara SKA fungera nu, och det blir bättre och bättre, men fortfarande inte bra. I torsdags lånade jag dock en bomlös sadel av en kompis i stallet, bara för att testa. Jag hamnade inte bra i den alls, så jag ställde mig i fältsits och “slafsred” lite – och helt plötsligt funkade varenda j*vla fattning klockrent. Hon lyssnade superbra både fram och tillbaka, och fattade rätt direkt bara jag la bak ytterskänkeln.

I fredags gjorde jag samma sak. Då red jag bara lite kort efter att Jonathan hade skrittat och travat lite, men då ställde jag mig upp i lätt sits, släppte alla krav på att formen ska vara hundraprocentig och att traven ska vara jättesamlad och balanserad innan fattning (sjukt svårt att släppa på detta för mig, tant supernoggran-dressyris som har kämpat SÅ för att få en fin och stadig form, haha), och så lät jag bara henne trilla på i öppen form, gjorde en massa övergångar mellan trav och galopp i båda varven. Och det bara fungerade! Hon är så söt också, blir så himla glad när man berömmer henne. Ville inte alls lägga av när vi skulle, utan tog lite egna initiativ och gjorde några övergångar helt på eget bevåg innan hon kände sig klar. Haha, sötnos, jag brukar styra med järnhand men när hon bara är så glad och busig får hon hållas. <3

Men blir man inte trött på sig själv liksom? När något som egentligen är så lätt blir så svårt bara för att man analyserar sönder momentet. Tur Sockan står ut med sin matte, haha.

Vi är kompisar igen!

Äntligen! Jag och Sockan börjar bli kompisar igen. Efter mina två (nästan tre) veckor utan ridning har vi haft lite svårt att hitta tillbaka till varandra, och helt enkelt inte varit lika synkade som vi varit tidigare.

Nu känns det dock toppen! Idag tränade vi galoppfattningar och att hålla galoppen kort. Eftersom att hon blivit galopperad så lite under ryttare har hon haft svårt att fatta rätt, och att hålla ihop galoppen – det har varit standarden att det går lite fortare hela tiden. Hon har också varit lite stressad då hon vet att fattningarna lätt blir fel och har därför sprungit på ganska fort. De börjar bli bättre, men vi har fortfarande mycket att jobba på.

Idag fick jag dock infallet att fatta höger (den svåra galoppen) ur skritt. Jag skrittade, flyttade henne lite inåt (alltså från spåret för vänsterskänkeln) och gav galoppskänkel. Döm min förvåning när hon fattar hur fint som helst, och håller tempot i galoppen jättefint?! Ibland tror jag att jag bara måste tänka lite utanför boxen, och inte snöa in mig på det som inte fungerar. Hon är så fin lilla pluttan! <3

snok

Jag är så glad för att vi börjar komma överens igen. Jag har jobbat mycket med sätet och hon svarar bra på det. Jag har aldrig gjort det med någon annan häst och inte riktigt fattat grejen innan, men det är verkligen häftigt när man kan öka och minska bara genom sätet.

Efter ett sånt här ridpass känns det nästan synd att betäcka henne nästa år, haha! Men jag hinner väl ångra mig igen… 😉

Receptet på fantastiskt (äckligt) kaffe

Dålig uppdatering igår, tyvärr på grund av att jag hade en riktigt hektisk dag – steg upp och åkte hemifrån vid 6 på morgonen, och kom hem vid 23.

Min dag började på ett riktigt tråkigt sätt – jag är ju verkligen ingen morgonmänniska. Steg upp vid 6 för att åka till Jönköping på tjänsteresa, och skulle snabbt hoppa i kläderna och in i bilen. Passade dock på att fixa kaffe innan – tre espressos i en stor kopp mjök, blir perfekt morgonkaffe. Jag gjorde precis som vanligt, micrade lite mjölk och fixade kaffet.

Jag insåg i efterhand, när jag redan satt i bilen, att det inte är skitsmart att micra i en thermokopp. Den är ju liksom gjord för att hålla temperaturen i koppen. Med andra ord håller den alltså ute microvågorna som ska värma mjölken… Så det blev helt enkelt en riktigt äcklig kall kopp med stor kaffe för min del. 😉 Rekommenderas ej.

Resten av dagen spenderades i Jönköping, med jobb. Åkte hem på kvällen och stannade hos Sockan innan jag åkte hem. Vi övade mest galopp – högerfattningarna börjar bli bra nu! Ska bara kunna galoppera vägarna också, vilket verkar bli lite mer problematiskt.. 😉

Vad fan hände just?

Ja, det var ungefär så jag kände under dagens ridpass!

Jag kom till stallet när det var strålande solsken, och började med att mocka och fixa stallsysslorna. När jag tog in Sockan noterade jag direkt att hon börjat brunsta – KUL, såhär 4 dagar innan vår första tävling någonsin.

I ridningen blev hon precis som vanligt lite nipprig vid brunsten, spänner sig för diverse läskigheter, lyssnar inte riktigt lika bra och är inte lika följsam som vanligt. Efter en stund tycker jag dock att hon gick helt okej! Jag tänkte öva på galoppen, och använda mig av lite tips som Amalie kom med.

De första fattningarna i högergaloppen var helt okej, de flesta blev rät galopp. Vi har inte hittat balansen där riktigt ännu – högern är mycket svårare än vänstern för henne! Det blir gärna lite hastigt och obalanserat. Samtidigt har jag varit lite för mesig med henne och låtit henne tuffa på, men Amelie tyckte jag kunde börja sitta i galoppen och försöka få ihop henne.

Så helt plötsligt var det som att polletten trillade ner för både mig och hästen samtidigt! Jag vet inte vad sjutton som hände, men helt plötsligt lyckades jag samla ihop henne! Högergaloppen blev mycket mer balanserad, jag kunde verkligen RIDA den, hon tog hjälperna jättebra och behövde inte tyngre stöd än normalt i handen. Det kändes så himla bra! Jag bröt av och fattade igen, och hon gick jättefint även då. SÅ stolt över lilla pluttan.

Det var inte på något vis en perfekt galopp, det såg säkert ut som skräp. Men det var MINDRE skräp än tidigare i alla fall! 😀 Trots att jag bara red ett kort pass var både jag och Snoken helt slut efter passet…

svett-tusse.jpgSvett-snoken gör det hon gör bäst – tigger godis!