Back to basic

För höga krav

Efter Sockans viloperiod pga sjukdom har jag bara ridit ett par gånger, men jag har insett att jag måste backa lite i vilka krav jag ställer, och se mer övergripande på ridningen. Jag har en tendens att sikta in mig på en specifik detalj, och går all in på att just den ska fungera. T.ex. traven, den är jättefin nu, men istället för att jag har varit nöjd med det och fokuserat på saker som absolut inte fungerar (t.ex. allt som har med galopp att göra) så har jag gått all in på att plocka fram mer schvung och flashighet i traven. Absolut något som ska göras, men kanske inte just nu, utan om ett år, när alla grunder sitter superbra.

Galoppen är svårast

Galoppen har ju t.ex. inte fungerat alls sedan min skada, som det nu faktiskt är ett helt år sedan den inträffade. (För er som inte vet fick jag två frakturer i höften, ni kan läsa mer om det här.) Jag började rida för tidigt, hade jätteont och blev sned, vilket tyvärr fortfarande håller i sig. Snedheten medför att jag ger Sockan dubbla signaler, och fattningarna sitter inte alls, det blir fel galopp otroligt ofta. Detta har i sin tur lett till att vi (både jag och hästen) liksom tänker i spiraler just runt fattningarna. Över-tänkandet gör allt tusen gånger mer komplicerat än vad det ska vara, och det blir pannkaka av allt.

öva, öva, öva…

Jag har beslutet mig för att fattningarna bara SKA fungera nu, och det blir bättre och bättre, men fortfarande inte bra. I torsdags lånade jag dock en bomlös sadel av en kompis i stallet, bara för att testa. Jag hamnade inte bra i den alls, så jag ställde mig i fältsits och “slafsred” lite – och helt plötsligt funkade varenda j*vla fattning klockrent. Hon lyssnade superbra både fram och tillbaka, och fattade rätt direkt bara jag la bak ytterskänkeln.

I fredags gjorde jag samma sak. Då red jag bara lite kort efter att Jonathan hade skrittat och travat lite, men då ställde jag mig upp i lätt sits, släppte alla krav på att formen ska vara hundraprocentig och att traven ska vara jättesamlad och balanserad innan fattning (sjukt svårt att släppa på detta för mig, tant supernoggran-dressyris som har kämpat SÅ för att få en fin och stadig form, haha), och så lät jag bara henne trilla på i öppen form, gjorde en massa övergångar mellan trav och galopp i båda varven. Och det bara fungerade! Hon är så söt också, blir så himla glad när man berömmer henne. Ville inte alls lägga av när vi skulle, utan tog lite egna initiativ och gjorde några övergångar helt på eget bevåg innan hon kände sig klar. Haha, sötnos, jag brukar styra med järnhand men när hon bara är så glad och busig får hon hållas. <3

Men blir man inte trött på sig själv liksom? När något som egentligen är så lätt blir så svårt bara för att man analyserar sönder momentet. Tur Sockan står ut med sin matte, haha.

Ensam hemma i helgen

Igår åkte Jonathan och 3 av hans kompisar till Prag, så jag är ensam hemma tills på måndag. På måndag är det en annan spännande grej som kommer att hända, men jag vill inte riktigt berätta än, då det inte är helt klart. 🙂

J är supergullig och hade köpt blommor och choklad för att jag behövde vara ensam hemma (han är för gullig ibland, han kan om han vill!).

rosor

Nu när jag inte har något att göra i helgen tänkte jag passa på att rida, men Sockan har fått ett sår på ena bakbenet och är lite varm och svullen. Jag har haft bandage om det i några dagar och det har sett bättre ut, nu är det helt torrt, men augusti, rötmånad och flugor är ju ingen jättebra kombination. Enligt veterinären skulle det i alla fall inte vara någon fara att jogga henne, så jag får se om jag ger mig ut ikväll eller om jag väntar lite till.

sockan

Myser i solen!

De har en liten “pöl” i hagen (den är för liten för att man ska kalla den något annat, haha), och Sockan som ÄLSKAR vatten står alltid i den. Kanske inte heller optimalt med tanke på såret, men det verkar bli bättre rätt snabbt så jag hoppas att det inte inverkar för mycket.

dammen.jpg

I övrigt ska jag bara jobba lite, och slappa den här helgen! Har varit på Maxi och inhandlat en massa ingredienser till Caesarsallad, så går nog all in på det tills på måndag. Jag är för omotiverad för att laga ny mat varje dag när jag är ensam. Tyvärr handlade jag en del godis också, så blir inte fullt så hälsosamt som det kanske låter. 😉

sallad.jpg

Hoppas att ni får en trevlig helg! 🙂

En Snok på bete

Nu har damen varit på betet ett par dagar, och hon njuter fullt ut. Jag kommer dock rida henne hela sommaren, just för att hon har haft stora problem med fetma innan jag köpte henne.

Med tanke på vad sadelutprovaren tyckte när hon var ute vill jag inte rida i den sadeln, så jag begav mig till Börjes och köpte en barbacka-padd. Sjukt ovant och kommer kräva lite justeringar (byta till “riktiga” stigläder, stigbyglar osv), och såklart inte lika stadigt som en riktig sadel… Men mycket stadigare än att sitta barbacka. 🙂

4001-4002-16.jpg
Inte den snyggaste, men den fungerade! 😉

Måste säga att den verkligen räddade mig en gång. Vi var tvungna att skritta en bit på en väg, och en lastbil kom i full fart. Istället för att bromsa så gasade han när han såg hästarna (IDIOT), och båda två (även stadiga Zelectra!) blev skiträdda och for ner i diket. Hade jag inte haft stigbyglar där hade jag nog suttit riktigt löst.

sockan-bete.jpgHon ser riktigt ovårdad ut nu, med lång man och svans, haha!

 

Idag kan jante dra åt helvete!

Jag är generellt inget fan av jantelagen, men just idag känns den extra dum och onödig. Idag tänkte jag nämligen passa på att vara sjukt stolt över mig själv och min fina fina häst! 😀

Som ni kanske har läst så red vi Pay n Ride igår. Sockan har bara varit ute på en tävling tidigare, så denna PnR var hennes andra tillfälle någonsin i en “tävlingssituation”. Sockan är ordentligt riden i ungefär 8-9 månader nu – med andra ord på samma utbildningsnivå som en 4-4,5:åring.

På framridningen kändes hon superfin, helt med mig och framåt. När vi väl kom in i ridhuset spände hon sig ganska mycket och gick emot, ville inte gå nära staketet eller domarbordet t.ex, vilket ledde till att jag tog mer i henne än jag brukar, vilket i sin tur ledde till lite tjafs. I den avslutande halten var jag mest frustrerad, lite besviken över att jag inte kunnat visa upp vad vi egentligen går för. Även om jag vet att det handlar om spänning hos hästen, och att det kommer försvinna så småningom när hon fått lite rutin på nya situationer och tävlingar, så är jag otålig och vill visa oss från vår bästa sida NU. 🙂

När jag skulle skritta ut bad domaren mig att stanna, och sa att han ville byta några ord, och efter det var jag på fantastiskt humör igen! Han sa att poängen kommer bli dåliga (det blev 64,3% så inte så tokigt för att vara andra gången) MEN att han inte vill att jag ska ta åt mig av det. Att jag har en fantastiskt fin häst, att det är synd på spänningen och tjafset, men att jag löste situationen jättefint och gjorde ett bra jobb. Han sa också att han hoppas att jag kommer kämpa på och fortsätta, för han vill verkligen att vi ska ta oss förbi de lätta klasserna och komma upp och tävla lite högre klasser.

Jag kan knappt uttrycka hur glad jag blev över det fina berömmet! Framför allt är jag stolt, för vi har faktiskt tagit oss hit helt själv. Jag som inte ridit på 13 år, och hästen som var helt grön, vi har faktiskt gjort det tillsammans helt själv. Som jag har kämpat och slitit och ibland varit så frustrerad att jag håller på att sprängas för att jag inte VET hur jag ska lösa en specifik situation. Men vi har faktiskt gjort det själv! Naturligtvis har jag haft tur med mycket, jag har fått tag på en superhärlig häst och jag har turen att ha en duktig mamma som jag kan ringa och fråga saker efter varje pass, även om hon inte bor i närheten. Jag har bara ridit för instruktör 3-4 gånger och har inte fått någon annan “proffshjälp”. Det är SÅ SKÖNT att höra att man är på rätt väg, att jag liksom inte fuckat upp hästen totalt med mina nybörjarfasoner. Detta pepp var värt så otroligt mycket! Trots att det bara var en kommentar efter en PnR-LC känns det som ett SM-guld, hahaha!

finsnok
Sötsnoken nybadad. <3

snoktävling
Klicka på bilden eller här för att se filmen.

Solskydd för känsliga mular och nosar

Detta inlägg är ett informativt annonsinlägg i samarbete med Petmarket.se

Jag tänkte passa på att tipsa om en produkt jag själv använder på både Sockans mule och hundarnas nosar! Denna produkt säljs i min webbutik, www.petmarket.se

images
N
oseIT solskyddskräm för mular och nosar.

De flesta är väl medvetna om att djurens mular och nosar är utsatta, nu när solen börjar titta fram. Speciellt på vita partier, där huden är ljus och känslig. NoseIT är ursprungligen framtagen för hundar, men fungerar lika bra för hästar. Den är helt giftfri (till skillnad från solskydd för människor..) och räcker länge.

Nu nedsatt från 129 till 99 kr. Passa på! 🙂

Vi är kompisar igen!

Äntligen! Jag och Sockan börjar bli kompisar igen. Efter mina två (nästan tre) veckor utan ridning har vi haft lite svårt att hitta tillbaka till varandra, och helt enkelt inte varit lika synkade som vi varit tidigare.

Nu känns det dock toppen! Idag tränade vi galoppfattningar och att hålla galoppen kort. Eftersom att hon blivit galopperad så lite under ryttare har hon haft svårt att fatta rätt, och att hålla ihop galoppen – det har varit standarden att det går lite fortare hela tiden. Hon har också varit lite stressad då hon vet att fattningarna lätt blir fel och har därför sprungit på ganska fort. De börjar bli bättre, men vi har fortfarande mycket att jobba på.

Idag fick jag dock infallet att fatta höger (den svåra galoppen) ur skritt. Jag skrittade, flyttade henne lite inåt (alltså från spåret för vänsterskänkeln) och gav galoppskänkel. Döm min förvåning när hon fattar hur fint som helst, och håller tempot i galoppen jättefint?! Ibland tror jag att jag bara måste tänka lite utanför boxen, och inte snöa in mig på det som inte fungerar. Hon är så fin lilla pluttan! <3

snok

Jag är så glad för att vi börjar komma överens igen. Jag har jobbat mycket med sätet och hon svarar bra på det. Jag har aldrig gjort det med någon annan häst och inte riktigt fattat grejen innan, men det är verkligen häftigt när man kan öka och minska bara genom sätet.

Efter ett sånt här ridpass känns det nästan synd att betäcka henne nästa år, haha! Men jag hinner väl ångra mig igen… 😉

Veckans planering

Måndag
Sockan vilar idag. Planerar in lite kvällsjobb med Petmarket, för att komma ikapp (och Jonathan jobbar dessutom, så ingen att störa här hemma ändå! 😉 )

Tisdag
Fortsatt träning på galoppfattningar med Sockis. Försöka få henne stadig i galoppen, i båda varven. Förberedelse inför tjänsteresa, och mer Petmarketjobb!

Onsdag
Tjänsteresa till Jönköping, möte och projektavstämning av affärsystemsbyte, för en av mina största kunder. Jag har varit projektledare och projektet har löpt under nästan ett år! Hoppas att jag kan komma iväg från Jönköping i tid, så jag hinner med ett bra pass på Sockan.

Torsdag
Vila eller skritt/jobb för Sockan.

Fredag
Förberedelse inför tävling, normalt pass. Mamma kommer ner! <3

Lördag
TÄVLING. Sååååå nojig just nu. 😉

Söndag
Vila för Sockis, och troligen lite jobb för min del!

Har ni några bra tips inför tävling? Något att tänka på, eller något man inte får glömma? 🙂

14182468_10154313194391550_2007861438_nSaknar sommaren nu. <3

Konsten att skrämma livet ur sin matte

Jag har tidigare hört från personalen i stallet att Sockan ofta ligger ner i hagen, runt lunchtid. Ett par gånger har de gått ut och kollat henne, men till slut har de lärt sig att hon helt enkelt gillar att snooza lite mitt på dagen, medan hagkompisen Zelectra vaktar.

Igår när jag kom till stallet låg hon i hagen och såg lite halvdöd ut.

snoken-ligger.jpg
Siesta-Sockan

Hon låg så himla stilla, så trots att jag visste att hon brukar ligga blev jag ändå orolig. Jag gick fram till staketet och ropade på henne. Hon tittade på mig och klippte lite med öronen, men lyfte inte huvudet. Detta gjorde mig ännu mer orolig, då personalen sagt att hon alltid reser sig när man ropar åt henne/kommer mot henne.

Jag klättrade snabbt in i hagen, och gick fram till henne. Hon låg fortfarande kvar, men lyfte huvudet (hon hade borrat ner mulen i marken, som ni ser på bilden) och spottade ut lite lera som tydligen fastnat under läppen. I detta läge hade klumpen i magen givetvis blivit ännu större.

Jag grävde snabbt upp lite kraftfoder ur fickan, som hon glatt knaprade i sig. Jag började dra i hennes grimma, putta på hennes hals och uppmanade henne mjukt att ställa sig upp. Sockan låg kvar, och såg rätt nöjd ut, typ “Vi myser!”. Min tanke i detta läge var såklart att hon var döende. Jag har nog aldrig varit med om att man kan gå fram till en liggande häst och dra i grimman utan att den reser sig upp. Tre brutna ben. Kanske fyra. Hjärtattack. Hjärnblödning?

I vild panik ställer jag mig bakom henne, klappar med händerna och vrålar “STÄLL DIG UPP”. Sockan skuttar upp, uppenbart irriterad för att jag sabbade vår “mysstund” med mitt viftande och ylande. Hon stretchar som en katt, och kräver därefter mer kraftfoder ur den dedikerade godisfickan.

Jag konstaterade tre saker:

  1. Det är skitläskigt att ha en knäpp häst. Dock kul, såhär i efterhand, att hon känner sig så pass trygg att jag kan gå fram till henne när hon ligger. Mindre kul att hon nästan gav sin matte en hjärtattack.
  2. Det är tur att hon inte är lika lat i ridningen som hon är i övrigt.
  3. Sockan hade varit en SKITDÅLIG vildhäst. Garanterat uppäten av en sabeltandad tiger.

Träning för Amalie

Idag var det träningsdags för mig och Snoken! Jag rider för Amalie Egholm Hebsgaard, har gjort det 3-4 gånger nu och det fungerar superbra. Amalie är (såklart) väldigt duktig, och det känns som att hon anpassar passen väldigt mycket efter just mig och Snoken. Känns toppenbra!

snoken-ridhusFröken snok, redo för träning.

Idag tränade vi mest på galoppen, eftersom att det är den jag är mest osäker på (och tränat minst på). Efter min olycka har det mest blivit trav och skritt, och så har jag skjutit problemet med galoppen framför mig eftersom att det varit svårt för oss.

Idag fick jag med mig mycket konkreta tips inför tävlingen, men också mycket att öva på i galoppen! Jag har varit lite för mesig och inte hållit ihop henne riktig tidigare, men ett par gånger nu kändes det mycket bättre än det brukar göra. Framför allt vet vi också vad vi ska öva på tills nästa gång! 🙂

Jag har gjort något jättedumt!

Ja, det är sant! Jag har nämligen anmält oss till en tävling!

anmalan

Jag är skitskraj just nu. Det känns som att hela magen är full av speedade fjärilar, och jag har gått igenom allt i huvudet tusen gånger – vad jag ska ta med, vad jag ska träna på, hur det går till…

Inte för att det är något avancerat, precis. En LC:2 och en LB:1, men likväl Sockans allra första tävling någonsin, och min första på 13 år! Jag är såklart jättenöjd om jag får in henne på banan ens, men nervositeten finns där likaväl.

OM hon ens går in på banan är jag inte speciellt orolig för skritten eller traven. Hon känns SÅ fin just nu, mjuk, samarbetsvillig och energisk. Däremot galoppen har vi inte tränat på sedan jag bröt bäckenet, i september, och då hade vi precis börjat öva på fattningar. Ibland (ganska ofta) blir det vänstergalopp i högervarvet, och även om hon nu orkar galoppera i hyfsat schysst tempo sladdar vi ibland utåt i volterna. Nåja, nollar vi galoppen så gör vi väl, det kommer fler chanser. 🙂

Tack och lov följer min fantastiskt snälla mamma med, hon kommer ner från Småland för att hjälpa mig på vår första tävling!

Håll tummarna för oss. <3