Felaktig rea på Horsemeup.se

Idag har det varit stora rubriker på bland annat Ridsport och Hippson angående Horsemeup – på grund av ett tekniskt fel lämnades en alldeles för hög rabatt (85% på hela sortimentet) under hela söndagen. Horsemeup har nu gått ut och meddelat att berörda beställningar kommer annulleras då företaget mer eller mindre hade gått i konkurs om de tvingas fullfölja alla beställningar till dessa löjligt låga priser.

Och folk ragear loss. Såklart. Man skriver arga inlägg på FB, ännu argare blogginlägg, försöker starta missnöjeshashtags… Alltså på riktigt, jag blir nästan mörkrädd. Till alla er som blir galna över detta, för det första: Lägg ner. Ni kommer till 99% förlora tvisten, jag kommer förklara varför lite längre ner. För det andra: Jag hoppas att ni aldrig någonsin i era liv har begått ett enda misstag. Någonsin. Skäms!

Jag blir uppriktigt SÅ trött och ledsen. Jag har själv drivit webbutiker. Ibland går saker fel, utan att någon riktigt vet varför, för att någon programmerare någonstans gjort lite knas, eller för att någon satt ett komma eller en nolla fel. Mänskliga faktorn, liksom. Självklart är det tråkigt, men man måste ha lite förståelse för att alla kan göra misstag – även större butiker. Alla tänker på hur ledsna de är över att de inte får sina varor till 85% rabatt, men ingen tänker på butiken. Oavsett hur de gör kommer situationen vara supertråkig för dem. Självklart kan de inte leverera hundratals beställningar med 85% rabatt, det är helt orimligt. När de meddelar detta får de självklart en enorm anstormning av besvikna kunder.

Först och främst kan vi titta på de ekonomiska biten – Horsemeup omsatte 7,2 miljoner kronor förra året – det är alltså ett litet bolag. Om vi förutsätter att de haft en superb tillväxt detta året, vi säger hela 20%, kanske de börjar närma sig 10-miljonersstrecket. Fortfarande ett litet bolag. Om vi då för enkelhetens skull säger att de fick in exakt 100 beställningar med 85% rabatt under söndagen, och att snittordervärdet efter rabatten låg på 1000 kr inkl moms (dvs 800 kr exkl moms, låter som rimliga siffror om man tittar på kommentarer och omständigheter) skulle alltså det “ursprungliga” ordinarie priset för denna order  vara 6700 kr inkl moms, eller 5300 kr exkl moms (avrundat för enkelhetens skull).

Normalt brukar man räkna på 30-40% TG (dvs vad man får “över” om man att bort inköpspriset från varans pris), jag är inte insatt i just hästprodukter men kan tänka mig att det är rimligt att räkna på 40%. Det innebär att 60% av ordinarie priset alltså är butikens inköpspris. I det antagande som gjordes tidigare, med en snittorder på 1000 kr inkl moms efter rabatt, innebär det alltså att butiken får in totalt 800 kr exkl moms. Varornas ordinarie pris är 5300 inkl moms. Inköpspriset för Horsemeup på dess saker bör ha legat på runt 3180 kr, grovt räknat. Utöver det ska man betala för personal som packar, packmaterial, frakt… Säg en 50-lapp i personalkostnader, 75 kr i frakt (stora paket), en 10:a för lådan… Totalt alltså närmare 3300 kr i kostnader. De får in 800 kr. De går alltså minus 2500 kr på varje paket (i snitt). Multiplicera det med hundra beställningar, så har vi alltså en kvarts miljon i ren förlust. Ingen e-handel har råd med en sådan förlust. Normalt har ett bra bolag kanske ett par procent över i vinst på en normal försäljning när alla kostnader är betalda. Många e-handelsbolag går dessutom med förlust ändå.

Självklart är kunderna besvikna över att man inte får sina “fyndvaror” till det pris man hoppats, men man har också ett ansvar som kund. För det första borde man redan initialt ha insett att 85% på hela sortimentet är en orimligt hög rabatt, och kalkylerat med risken att ordern skulle kunna annulleras. För det andra har man också accepterat köpvillkoren där butiken faktiskt reserverar sig för fel som dessa.

Självklart fylls Horsemeup:s Facebooksida av arga kunder och självutnämnda experter på e-handel och ekonomi som inte har en aning om vad de snackar om egentligen, men som hävdar att de “vet” att de har rätt för de kan minsann det här med e-handel, ekonomi och juridik. Som exempel har vi personen som hävdar att hon kan det här med e-handel och vet att det aldrig blir fel, eller personen som lägger in en skärmdump av Horsemeup:s omsättning och resultat och hävdar att resultatet stiger för varje år, trots att det är glasklart i hennes egen bild att resultatet i själva verket både är negativt och fallande.

Utöver detta tycker folk såklart att de ska stå för sitt misstag, för stora bolag som Stadium har gjort det när de gjort fel… Jo, såklart, men man har lite annorlunda förutsättningar att rätta till ett misstag om man är en rikstäckande koncern som omsätter 5 miljarder om året.

Självklart hade man kunnat önska att Horsemeup hade hanterat problemet snabbare, men det inträffade på en söndag när man normalt är ledig, och man har normalt ingen möjlighet att förutse tekniska fel.

Tänk er själva – hur hade ni känt, om ni blivit av med jobb och inkomst över en natt på grund av ett fel som ingen gjort medvetet, och som man ej kunnat förutse. Ingen tvivlar på att man gärna hade tagit sin order med 85% rabatt, men man måste ha lite förståelse för den stackars småföretagare som står bakom och får ta skiten!

 

“Uthängd” av dömda fd hästhandlaren

Tidigare idag skrevs ett Facebookinlägg av Hippson, angående en intervju som P3 gjort med den (inom hästvärden) ökända hästhandlaren Madeleine El Hanafi. Bland annat behandlades vissa av de brott hon dömts för, samt det fängelsestraff hon nu avtjänat. Madeleine berättar även om hur hon medvetet t.ex. bränt upp kvitton och kontrakt.

Jag funderade redan i morse på att skriva ett inlägg om detta, men valde ironiskt nog att inte göra detta av viss respekt för Madeleines person och privatliv. Jag skrev dock en kommentar på inlägget, som Madeleine nu klippt in och kommenterat på sin blogg. Därav tänkte jag bilda ännu en länk i kedjan och i min tur kommentera igen.

Du hittar Hippsons artikel här. Madeleines blogg och inlägget här.

Först och främst ska jag direkt säga att detta brott upprör mig mer än vad det kanske upprör gemene man – jag förstår mer än någon annan att det är jobbigt att bli beskattad för en vinstdrivande verksamhet, jag har drivit företag sedan jag var 19. Det är inte det roligaste jag vet att betala skatt. Tvärt om är det rätt tråkigt att se sina hårt förvärvade pengar trilla in på skattekontot. Skillnaden är bara att jag knegat och slitit och inte undanhållit en enda jävla skattekrona, så ja, det är irriterande när folk stoppar pengar i fickan när en stor del av de pengarna egentligen borde gå till staten och vår gemensamma välfärd. Jag tar nämligen för givet att Madeleine gått i skolan (även om hon enligt egen utsago hoppade av tidigt), att hon någon gång besökt en vårdcentral eller sjukhus, och att hon eller någon hon är släkt med eller tycker om har eller kommer att behöva vård, sjukpenning, eller annan form av socialt skydd nu eller i framtiden. Även kostnad för offentliga försvarare kan betalas av staten, vilket i detta fall om jag förstått det rätt, uppgått till 244 758 kr inkl moms vilket betalades av staten. Detta (och mycket annat) är vad våra skattepengar går till, och vad man aktivt väljer att inte bidra till om man inte redovisar sina intäkter och blir korrekt beskattad.

En stor del av Madeleines påpekanden är att hon inte hade ett företag, vilket jag först antog när jag kommenterade artikeln. Jag vill här mena att det definitivt förväntas av en person som driver denna typ av verksamhet att det ska göras genom någon form av företag. Kriterierna för vad som skiljer en näringsverksamhet från t.ex. hobbyverksamhet (förutom gränser för omsättning som solklart passerats i detta fall, då det uttalade beloppet var 30 000 kr/år under denna period) är att verksamheten ska vara självständig, varaktig och med vinstsyfte. Utan minsta tvivel kan vi alltså konstatera att verksamheten definitivt BORDE ha drivits som en näringsverksamhet (företag), även om så inte var fallet. Detta konstaterande gjordes även av domstolen.

Skärmklipp
Kommentaren jag skrev på Hippsons inlägg.

Till min förvåning såg jag att Madeleine klistrat in en bild av min kommentar på sin blogg, och kommenterat enligt nedan (saxat från Madeleines blogg, länk här.)

Det är INGEN som har tvingat denna Sanna att lyssna på det. Hon verkar heller inte förstå att jag var IRONISK när jag sa att jag glömde att bokföra 8,9 miljoner.
Och som jag sa i programmet så har jag näringsförbud till Mars 2017 ochgivetvis så kommer jag att dra igång min verksamhet efter det igen.
Jag har så mycket kunder som dagligen kontaktar mig och vill både köpa och sälja häst så varför inte.
Jag har heller inte förskingrat några 9 miljoner.
Jag har INTE bokfört 8,9 miljoner, det är STOR skillnad.
Bokföringsbrott är ett brott.
Skattebrott är ett brott.
Förskingring är ett helt annat brott.
Svenska folket verkar dock inte förstå skillnaden på dessa olika brott.
Mina kunder har heller aldrig brytt sig om jag haft företag eller inte, dessutom så hade dom ju köpt hästen oavsett. Det har varit deras val. Allt har ju varit i ordning med kvittona, jag var varken dolt mitt namn eller person nummer och heller ALDRIG någonsin sagt att jag har ett företag. Det kanske finns folk som har utgått ifrån det med tanke på mängden hästar jag haft och sålt men jag har aldrig påstått att jag har haft ett företag under den perioden.

Kan inte låta bli att fnissa lite. Klart att ingen tvingat mig att lyssna. Jag har inte heller skrivit att jag inte ville lyssna eller att det skar i mina öron eller att det var fysiskt plågsamt att kämpa sig genom intervjun. Jag skrev enbart att det var pinsamt – och inte pinsamt för min skull, direkt.

Självfallet förstår jag att kommentaren om att hon glömt att bokföra 8,9 miljoner var ironisk, jag är tämligen övertygad om att det finns extremt få personer i vårt avlånga land som inte förstår vikten av att redovisa så pass stora belopp. Anledningen till att jag citerade var snarare för att belysa hur beklämmande jag tycker att det är att man ens ironiserar eller skämtar om det. En intressant parentes är dock att det i Madeleines yrkande till tingsrätten faktiskt står att hon inte varit medveten om att hon skulle varit bokföringsskyldig…

Madeleine har också helt rätt i sitt påstående att det inte var förskingring hon dömdes för – här missade jag faktiskt en del av intervjun, jag trodde vid tidpunkten då jag skrev kommentaren att hon faktiskt hade ett företag som hon förskingrade pengar ifrån. Här hade jag inte gjort minutiös research om berörda personer innan jag lade min snabba FB-kommentar, så där erkänner jag villigt faktafel. Kan dock inte se hur det förändrar något i det övergripande resonemanget, men rätt ska vara rätt, såklart!

Huruvida kunderna brytt sig om ifall verksamheten drevs genom ett bolag eller ej ser jag som tämligen ointressant, det är solklart att det enligt skatteverkets riktlinjer borde ha drivits och beskattats som ett sådant. Att det varit kundens val att köpa en enskild häst av en privatperson (som de med stor säkerhet trodde drev ett företag med tanke på hemsidor, verksamhetens storlek etc) är också oviktigt, det är upp till säljaren att driva verksamheten på ett sätt som är förenligt med våra lagar och regler. Jag tycker också det är märkligt att Madeleine påstår att hon aldrig utgett sig för att ha eller representera ett företag. Det totalt motsatta framgår nämligen av tingsrättens handlingar. Det har i hennes namn faktiskt funnits ett företag registrerat under namnet “Quality Horse”, ca 2010. Då var hon också registrerad för F-skatt, vilken drogs in. Det framgår också av tingsrättens handlingar att det förekommit två andra firmanamn, “Hanafis Sporthorses” och “MH Horse Trading”.

Det framgår också av tingsrättens handlingar att Madeleine dömts för urkundsförfalskning, bland annat för att ha förfalskat hela eller delar av handlingar som t.ex.veterinärintyg och vaccinationsintyg. Det känns som att det slår hål på hela “ärliga intentioner”-argumentet…

Jag vet att den största “buzzen” runt Madeleine inte handlar om brotten hon dömts för, utan om det stora antal bedrägerier hon anklagats för av olika hästköpare. Det finns gott om läsning om man Googlar, men jag väljer att inte kommentera något av detta då jag inte själv varit utsatt, och inte har någon närmare information än den som nämns ovan och går att utläsa i de offentliga handlingar jag sett.

Angående en nystart av handlandet med hästar, det är klart att hon kommer starta sin verksamhet igen, vilket var ett konstaterande jag gjorde initialt i min första FB-kommentar. Det ska dock bli intressant att följa, det är stor skillnad att sälja hästar svart mot att driva ett bolag på rätt vis. Först och främst ska moms tas ut på försäljningen, därefter ska man betala skatt, sociala avgifter, troligtvis konsulter som sköter bokföringen och en hel rad andra kostnader innan man får några pengar i fickan.

Slutligen vill jag vända mig direkt till Madeleine, och säga att även om det är uppenbart att min kommentar var ett tramp på en öm tå så var det inte kritik mot den person du är idag, utan snarare dels mot de felhandlingar som begicks och dels mot de personer som försvarade dessa handlingar samt ditt utspel angående min kommentar. Du nämner i intervjun att du vuxit som person och inte hade gjort på samma sätt idag – jag hoppas verkligen att det är sant, och att din verksamhet kommer fungera bättre som laglig. Du är till och med varmt välkommen att höra av dig, jag har hjälpt ett par olika företag igång och kan säkerligen rekommendera bra revisorer, program eller bolag ifall det behövs…