Tagg: unghäst

Vad fan hände just?

4 kommentarer

Ja, det var ungefär så jag kände under dagens ridpass!

Jag kom till stallet när det var strålande solsken, och började med att mocka och fixa stallsysslorna. När jag tog in Sockan noterade jag direkt att hon börjat brunsta – KUL, såhär 4 dagar innan vår första tävling någonsin.

I ridningen blev hon precis som vanligt lite nipprig vid brunsten, spänner sig för diverse läskigheter, lyssnar inte riktigt lika bra och är inte lika följsam som vanligt. Efter en stund tycker jag dock att hon gick helt okej! Jag tänkte öva på galoppen, och använda mig av lite tips som Amalie kom med.

De första fattningarna i högergaloppen var helt okej, de flesta blev rät galopp. Vi har inte hittat balansen där riktigt ännu – högern är mycket svårare än vänstern för henne! Det blir gärna lite hastigt och obalanserat. Samtidigt har jag varit lite för mesig med henne och låtit henne tuffa på, men Amelie tyckte jag kunde börja sitta i galoppen och försöka få ihop henne.

Så helt plötsligt var det som att polletten trillade ner för både mig och hästen samtidigt! Jag vet inte vad sjutton som hände, men helt plötsligt lyckades jag samla ihop henne! Högergaloppen blev mycket mer balanserad, jag kunde verkligen RIDA den, hon tog hjälperna jättebra och behövde inte tyngre stöd än normalt i handen. Det kändes så himla bra! Jag bröt av och fattade igen, och hon gick jättefint även då. SÅ stolt över lilla pluttan.

Det var inte på något vis en perfekt galopp, det såg säkert ut som skräp. Men det var MINDRE skräp än tidigare i alla fall! 😀 Trots att jag bara red ett kort pass var både jag och Snoken helt slut efter passet…

svett-tusse.jpgSvett-snoken gör det hon gör bäst – tigger godis!

Ny sadel till hårbollen?

Lämna en kommentar

Igår hade vi sadelmakaren ute hos oss, för att kolla passformen på Snokis och Nettans sadel, samt få lite tips och råd inför framtiden och vad vi ska tänka på.

Det första jag fick göra var att övertyga henne om att det inte är en övervuxen shetlandsponny på 170+ cm… 😉 Sockis har så mycket päls just nu, ser nästan galet ut! Men jag har faktiskt inte brytt mig om att klippa henne, dels för att jag är skadad och inte kan rida fullt ut, och dels för att jag faktiskt funderar på att betäcka henne till våren, och jag läste att brunsten är tätt sammankopplad med fällning och att man rekommenderas att inte klippa ston som ska betäckas.

harbollFluffis McFluffenstien som har shettispäls tom i ansiktet!

Över lag var det ingen katastrof, mammas sadel ligger bra på Nettan och Sockans är också helt okej, även om hon rekommenderade en liten pad för att höja upp sadeln bak. Hon tyckte att jag kunde rida i den med gott samvete, men rekommenderade att jag ska börja titta på en ny sadel framåt våren, om jag ska fortsätta rida/sikta mot att tävla och inte betäcka.

Jag har en gammal, gammal Kieffer Master som jag älskar, vi köpte den begagnad när jag red ponny (typ 2012-2013) så den måste vara runt 20 år nu… Men har ändå fungerat extremt bra för mig! Sadelmakaren påpekade ändå att även om jag gillar min egen sadel så har ju utvecklingen gått framåt sedan min tillverkades, och att man kanske inte behöver sitta och nöta på en hård gammal läderbit när det finns en hel uppsjö av fantastiska nya sadlar som både är skönare och enklare att rida i nu för tiden… “Varför ha en sadel som du måste kämpa för att sitta rätt i, när det finns sadlar som hjälper dig?” Och när hon lägger fram det på det sättet låter det ju himla ologiskt att hänga kvar i min gamla Kieffer… 😉

Efter mina behov/önskemål rekommenderade hon en sadel med smal midja och djupt säte, som var omvärmningsbar och omstoppningsbar då Sockan musklar på sig mer och mer hela tiden. Hon föreslog märken som Prestige och Wellington (lite baserat på vad jag vill ge) så snart blir det väl dags att ge sig in i sadelträsket igen… Usch, haha!

prestigeFunderar på en Prestige Doge.

Jag fick också en väldigt logisk förklaring till varför jag tycker att mina stigläder blir ojämna hela tiden! Jag och mamma har spekulerat länge angående detta, och har haft flera olika anledningar – första gissningen var att jag helt enkelt köpt billiga stigläder från Hööks, och att de töjt sig ojämnt. Investerade då i ett par dyra kalvskinnsläder med nylonkärna som skulle vara helt otöjbara, och tänkte nöjt att problemet skulle vara löst.

Icke! Samma problem så fort jag satt upp första gången. Ny gissning: jag är ojämnt lång i benen (har opererats för detta som liten), kanske är det anledningen, att jag trampar sadeln lite snett? Men det kändes också himla ologiskt, då jag upplever att höger läder blir längre och det är det benet som är mitt korta.

Sned sadel? Kändes ologiskt, vi ser/känner inga ojämnheter och vår duktiga sadelmakare har tittat över och stoppat om den nyligen.

Lyckligtvis kunde sadelmakaren lösa problemet på 2 röda sekunder! Hon strök snabbt sockan över rygg och manke först på vänster, och sedan på höger sida, och konstaterade därefter att hon (precis som 80-90% av alla ridhästar hon besöker) är oliksidig. Hon är lite mer musklad på vänstersidan, vilket gör att hon fyller ut lite mer där än på högersidan. Detta i sin tur gör att sadeln inte ligger helt jämnt, och högerlädret blir någon cm längre.

Såklart! Tycker man ju att vi borde ha listat ut själva, när vi är så medvetna om att hon har en svagare sida! Lyckligtvis kommer hon bli jämnare i muskulaturen efter lite träning, så sadelmakaren trodde att problemet kommer försvinna av sig själv när jag ridit henne en period. Vad skönt det är att få riktiga svar ibland, så man slipper spekulera vilt själv! 😉

Är det någon av er som har erfarenhet av dressyrsadlar av märket Presige, Wellington och liknande? Bra eller dåligt? Vad rekommenderar ni? 🙂

 

Busy day IGEN :)

Lämna en kommentar

Idag var ännu en busy day… Jonathan jobbar natt denna veckan, vilket SUGER. Han kommer hem när jag stiger upp och börjar jobba, sen sover han tills jag åker till stallet, och när jag kommer hem är det dags för honom att åka till jobbet igen. Inte superkul!

Idag slutade jag lite tidigare, runt 16:30, för att åka till stallet. Vi hade stallmöte vid 18:00, så jag hann bara med en liten runda innan det var dags att gå in igen. 35 minuter skritt och totalt 5 minuter trav, men trots det blev Sockis lite svettig i det varma vädret! Jag trodde att jag skulle ha mer tid på mig, men mitt i allt ringde vår bankman och ville ha kompletterande uppgifter angående vårt eventuella husköp. Han bad mig maila något och blev lite ställd när jag bara “du, jag är i stallet…!” haha!

Det efterföljande stallmötet gick igenom nya rutiner och vi fick mer information angående hur verksamheten kommer drivas när Pauline och Anders kommer ta över. Lite annorlunda, men det blir säkert bra!

Nu ska jag fixa lite med våra kampanjer på jobbet, och sen blir det sängen. Uppdaterar med ett lite roligare inlägg imorgon, med lite bilder på Sockisen!

Dagens pass

Lämna en kommentar

Idag jobbar Jonathan kl 15-24… Supertråkigt! Det blir inte mycket kul gjort på en helg med de arbetstiderna… Men man får se det positiva, nästa vecka är han ledig tors-sön! Hans frånvaro gjorde dock att jag med gott samvete kunde ta riktigt god tid på mig i stallet idag… 😉

sockan-fönster.png
Sockan var inte alls lika peppad som jag inför ridpasset… Hon stod under hela rykten med huvudet ut genom fönstret och tittade avundsjukt efter kompisarna som fick vara kvar i hagarna.

Hon har fortfarande ganska mycket vinterpäls kvar. Som en liten nallebjörn! Jag borde dock inte klaga, på vintern är hon fluffigare än vilken kallblodsponny som helst…

fluff-sockan
Fluffmonster deluxe!

Själva ridpasset gick bra, jag red i ca 20 minuter och hon jobbar på som tusan! I början blir hon väldigt het och vill gärna streta framåt, och vid halvhalter och förhållningar slänger hon lite med huvudet och går ur form för att komma undan. För att komma ifrån stretandet varje gång försöker jag jobba jättemycket med övergångar och tempoväxlingar – ökad takt levererar hon gärna, men att minska takten eller till och med gå i skritt är ju sååååå tråkigt.. 😉 På slutet var hon dock jätteduktig och gjorde det mycket bättre och kändes framför allt mer harmonisk – jag tror bara det gäller att ha självdisciplin och traggla – och naturligtvis kommer det bli lättare och lättare ju starkare hon blir, så det inte blir så jobbigt att samla sig och minska takten.

Galoppen gick också fint- hon har börjat förstå fattningarna så himla bra nu, trots att vi inte tränat vid många tillfällen alls! Från att inte alls förstå galoppskänkel för inte alls så länge sedan, till att förstå att det betyder galopp, och idag fattade hon till och med rätt galopp varje gång, trots att hon är så pass mycket starkare i ena sidan och har mycket lättare för ena galoppen. Duktig tjej!

13281821_10154044890536550_1636696003_n
Sockan är så himla söt i ridhuset – hon förstår inte riktigt det här med speglar, så när vi skrittade av gnäggade hon förtjust åt “den andra hästen”. Sen stod hon en stund och kikade och funderade… Haha!

Jag skrittar alltid igång och av Sockan för hand (om jag inte har sinnessjuka skavsår från stövlarna, vilket i och för sig är ganska vanligt…), av någon anledning tycker jag att det känns bättre. Dels tror jag det är bra att komma igång och bli lite varm i kroppen innan passet, och efter tycker jag bara det är onödigt att sitta på henne av ren lathet, speciellt när hon ofta är ganska trött. Utöver det tycker jag också att det är rätt mysigt, man kan klappa och klia lite, det känns som att det är bra för relationen på ett eller annat vis. 🙂

13245834_10154044890366550_1767347767_n
Vi har så himla fina påfåglar i stallet… Hanarna är supercoola med sina “svansar”!

Att förvalta en unghäst

Lämna en kommentar

sockan-ridhus

Lika ofta som jag är glad och tacksam över min fina häst, lika ofta får jag en liten, orolig klump i magen över det ansvar det innebär att utbilda henne. Inte något ansvar gentemot någon annan utomstående person, men ett ansvar mot hästen och mig själv att göra mitt absolut yttersta för att hon ska må bra och utbildas på bästa vis. Och ja, jag skriver unghäst i ämnet – även om hon är 12 i faktiska år, så är hon i sin utbildningsnivå som en 3-4:åring.

Inte nog med att hon är helt grön – jag har inte ridit sedan jag var 14, och jag var ju inte precis någon ryttare i världsklass då heller. Mamma är inte med mig och håller koll på varje steg eller tygeltag, och jag vet att jag har stora brister på vissa punkter. Jag vet att jag är sned i kroppen, tänk om jag gör henne oliksidig? Jag vet att jag kan bli för stilla och fast i ena handen, tänk om jag gör henne stum på den tygeln? Tänk om jag travar på för hårt underlag, eller jobbar för mycket på volt, eller jobbar för lite på volt eller… Det finns tusen skräckscenarion som utspelar sig i mitt huvud!

Skräckscenariot är såklart att rida på ett vis som i längden kan orsaka skada, men även att befästa dåliga attribut eller beteenden såsom oliksidighet eller någon form av ovana. Vissa saker är såklart ofrånkomliga, man kan inte vara 100% liksidig och perfekt själv, men att göra det bästa för hästen måste vara det yttersta målet. Sedan vill man såklart inte stanna där i sin målsättning – man vill ju komma framåt med hästen, utbilda den mot högre och högre mål, men samtidigt ha hästens välfärd i första rummet. Det är en svår balansgång att gå, hur mycket man ska begära av hästen varje gång, VAD man ska begära, hur ofta man ska träna… Speciellt inom en sport där alla har åsikter om allt. På gott och ont… 😉

Lyckligtvis hittade jag Pauline Larssons stall, där Sockan står idag. Pauline har själv ridit Grand Prix och är C-tränare i dressyr. Det känns skönt att ha någon att rida för regelbundet, men även om man rider för tränare varannan vecka (det är inte lönt att göra det oftare nu när Sockan och jag tragglar så pass mycket grunder som vi gör) så blir det inte samma sak som att vara 100% säker på att man gör helt rätt.

Som tur är har jag min snälla, goa mamma som trots att hon är 25 mil bort kan hjälpa mig supermycket via telefon. Varje gång jag stöter på minsta lilla grej, eller om något bara gått extra bra eller dåligt, ringer jag och rapporterar – och självklart blir det tusen frågor! 😉 “Mamma, Sockan gjorde det här idag, hur ska jag lösa det?” “Mamma, tycker du jag ska göra såhär för att lösa det här?” “Mamma, kan man göra såhär om Sockan…” Ja, det är tur att jag är välsignad med en hästkunnig (och mycket tålmodig) mor… 😉

En sak som är svår med just Sockan är att inte förhasta sig och gå för fort fram. Sockan är väldigt ambitiös, hon VILL så gärna göra rätt och gör alltid sitt bästa, vilket gör att jag får tänka extra noga på att inte kräva för mycket. Även om hon i vissa stunder har mycket humör (typ när hon vill springa jättejättesnabbt och matte säger nej, vilket resulterar i diverse akrobatiska språng upp i luften) så skulle hon aldrig få för sig att tjura ihop och inte göra sitt bästa – det gör det extra viktigt att jag som ryttare verkligen tar det lugnt, inte går för fort fram och avslutar passen i tid.

Och ja, jag förstår att det kan låta extremt pjoskigt att oroa sig för att hästen är ambitiös och gör sitt bästa och att det kanske någon gång i framtiden händer något så hon blir skadad… Men har man pjoskiga gener så har man… 😉 (Ja, det där var en pik till min morsa, som om hon fick bestämma, fortfarande inte hade låtit mig rida ut ensam om jag så hade haft världens mest bombsäkra häst. Puss mamma!)