Det här med unghästar och bett…

Jag är lite kluven när det gäller bett – speciellt till Sockan som, även om hon inte räknas som unghäst, är på samma utbildningsnivå. På banan rider jag alltid på ett vanligt, enkelt tredelat bett med D-ringar. Det fungerar bra och känns som det som hon ska gå på permanent.

Jag har alltid varit emot att betsla upp för att lösa problem. Jag har inga åsikter om andra människor och vilka bett de använder, men för min egen del har målet alltid varit att jag ska kunna rida på ett vanligt tränsbett oavsett omständigheter. Nu när jag börjat rida igen har jag dock insett att det är mer eller mindre omöjligt för min del – minsta lilla Sockan ligger på extra går både min handled och axel sönder direkt, vilket resulterar i att jag inte kan rida på flera dagar.

Som ett resultat av att jag får så jäkla ont har jag börjat rida på pessoabett när jag rider ut – och det fungerar faktiskt hur bra som helst! Då jag är väldigt mjuk i handen (för mjuk, glappande tyglar.. haha!) tror att det fortfarande är väldigt behagligt för Sockan, samtidigt som hon inte kommer undan med att ligga på för mycket. Jag hoppas dock att jag så småningom kan återgå till det vanliga bettet när jag rider ut också, så snart det är lite mer befäst att hon inte kan sticka iväg och busa med mig.

Hur tänker ni när det gäller bett? Vad trivs ni och era hästar bäst med?

13275782_10154044890686550_1996858670_n